Utlämnad och arbetslös..

Läste en debatt artikel som före detta kollegor från SAAB skrivit.. Den handlar bla om hur det är att vara arbetssökande och runt och över 50. Läs här Vi är värda respekt och rätt värdering . Klockren beskrivning även för mig som å andra sidan inte är 50 eller över det.. Men jag upplever precis samma. Hotelser i varje brev från AF, visst man kanske är extra sårbar och upplever det så som att det är hotelser. Men det är lätt att det blir så, vi har i stort sett, alla jobbat i industrin i över 20 år och aldrig vart i en sån här situation tidigare. Vi söker jobb helt frenetiskt, för givetvis vill man tillbaka igen, A-kassan är inget långsiktigt alternativ då man som kolektivare får 9,500:- i månaden. Ungefär hälften av vad jag tjänade när jag arbetade. Men den nonchalans man upplever från de som söker personal är smått knäckande..

Men värst är ändå det att man står helt i händerna på Arbetsförmedlingen,  hela tiden får dom en till att känna sig som en person som överhuvudtaget inte vill. Dom ger en ”förslag” på jobb som dom anser att man skall söka, jobb som jag själv kan hitta genom att söka på platsbanken. Vilket jag också gör.

Vi är många som fortfarande är med i fackföreningen, men jag har fått klart för mig att det egentligen är meningslöst, tex om jag skulle behöva hjälp för att jag upplever att jag blir orättvist behandlad eller liknande. Då har jag ingen hjälp att få genom mitt fackförbund, det är vad jag fått till mig när jag ställt frågan. Vi är helt utelämnade efter 25-35 års troget medlemskap, det är inget värt. Men man tycker att vi skall vara med och vara solidariska, varför då? Vem är solidarisk med oss?? IF Metall talade om att man skulle göra allt som stod i deras makt för att rädda medlemmarnas jobb i Trollhättan när det begav sig.. Ordförande Löfven var mycket tydlig.. Jag ställde gång på gång frågan till vår egen klubb, vad gör förbundet.. ”Dom gör massor” var det enda svar jag fick, aldrig konkret vad dom gjorde.. I takt med att regeringen avvecklar den svenska industrin borde nog IF Metall göra något, för utan industrin inga medlemmar, och alltså ingen IF Metall.

”Vi är nog lite för dåliga på att ta till vara på våra arbetslösa medlemmar” säger en högt uppsatt person på förbundet i en kommentar till mig på facebook. OK, men då är man ju iallafall medveten om det.. kanske..??

Det finns jobb säger många, titta bara på platsbanken, ständigt 40-50 tusen lediga jobb. Jo visst, men samtidigt måste vi komma ihåg att det går 13-14 arbetssökande på varje ledigt jobb rent statistiskt.

Var på en rekryteringsmässa häromveckan, eller ”mässa” föresten? Det var ett företag som tillsammans med arbetsförmedlingen hade anordnat en träff på folkets hus i Trollhättan, och givetvis hade man fått ett brev från AF innan som hade en text som gjorde att man inte vågade låta bli att gå dit. Företaget var ett bemanningsföretag från Borås, med även verksamhet i Göteborg. Jag kan inte hjälpa det, men känslan var lite att ramla tillbaka i tiden till den tid då arbetaren stod med mössa i hand och bad om att få ett jobb.. På frågan om hur mycket personal dom söker, svarade dom att det vet dom inte? Dom har ingen aning om hur framtiden ser ut, men vi är väldigt måna om att komma i kontakt med er, och framförallt att ni skriver in er i vår databas.. Jovisst, de vill ha ett lager med folk som dom kan välja och vraka i om det skulle finnas behov.. Sicken jäkla utveckling.. Vi tvingas in i en verksamhet som är oviss, och där trygghet saknas.. Men fackföreningen tycker att det är rätt bra ändå, för man har ju kollektivavtal.. ”bemanningsavtalet” ett skit avtal som inte är värt ett förb… jota.. Mer än att parterna håller sig lugna, och ger det fritt fram för entreprenörer att tjäna storkovan på folks desperation att få ihop sitt levebröd och komma ifrån AF,s hotelser om avstängning.. Nu ligger jag väl inte så bra till hos dom här aktörerna, som föredetta förtroendevald fackföreningsman med vänsterpartistiskt medlemskap och engagemang.