Hem > Västra Tunhem > Västra Tunhem, Floget…

Västra Tunhem, Floget…

Publicerade häromdagen en blogg om mina minnen från min födelsebyggd. Jag hade egentligen börjat skriva den i höstas efter ett besök hos Mulltorps skolas föräldraförening. Minnen som kom tillbaka när jag satt där i hembyggdsgården, gjorde att jag var tvungen att skriva ner det. Efter att jag publicerat bloggen visade sig att ett visst intresse fanns över detta med mina minnen, och efter att  jag skrivit ner och publicerat så kom en del mer specifika minnen tillbaka till mig som etsat sig fast i mitt undermedvetna.

Det finns naturligtvis en uppsjö saker som man kan skriva om, från en byggd som är så historiskt präglad. Jag har alltid haft ett stort intresse för historia, och då pratar jag inte om roliga vitsar, utan naturligtvis om historiska platser, levnads öden, om hur det var förr. Har tex gjort en del släktforskning på amatörnivå, vilket i dagens IT samhälle är ganska enkelt, mina egna anor härstammar från norra bohuslän (har lyckats o gräva mig ner till 1764 ungefär) och har inget med Västra Tunhem att göra. Min far köpte huset i Tunhem 1965, men kom själv ifrån Bullaren.

Men nu tänkte  jag gå tillbaka en så där 34-36 år i tiden, 70 tal jag kan ha vart en 6-7 år gammal. Jag sitter inne i ett kök, det går i vitt o ljusblått två stolar ett bord och en kökssoffa. En vedspis, en spiselkrans, enkelfönster i gammalt glas (sånt där som inte är riktigt slätt) vill minnas ett blått hörnskåp och en vedlår. Den lilla stugan består av ett kök och ett rum, glasveranda och någon form av förstuga hall eller egentligen nått mindre.. Utanför förstugan och ytterdörren luktar det svagt av gammal kaffe sump och antagligen annat som hällts ut.

Jag är med min mamma inne på kaffe hos granntanten Signe Larsson. Det bjuds slät vetekrans och halvblaskigt kokekaffe. Skulle man dit på besök var det bäst att göra det när sonen David inte var hemma, han hade för vana att varje dag cykla in till Trollhättan för att dricka kaffe på Domus resturangen, oavsett väder så skulle han cykla till stan.. Han hade också ett intresse i att kasta diskus, detta gjorde han uppe på Hunneberg ”Björndalen”. Alltså man kan riktigt känna dofterna inne i detta hus, det var gammalt, ganska instängt. Inget rinnande vatten och avlopp, visst det var inga skitgrisar, men hygienen måste ju vart begränsad. Och med tanke på alla cykelturer så är det klart att även detta gav resultat i dofterna i detta hus. Som sagt David var en udda person, och ansåg att i princip alla utom han själv och i viss mån hans mamma var idioter. Därav var det bäst att besöka när han inte var hemma. För Signe var en snäll människa och en fantastisk berättare om hur det var förr.

Signe hade flyttat till Västra Tunhem någon gång, skulle tro 20 talet, hon hade svarat på en annons där änkemannen Hjalmar Larsson sökte en hushållerska (det var ett jobb hon haft tidigare). Hjalmar hade ett antal barn och jobbade i kalkbrotten. Signe hade en son sedan tidigare (David) som hon ensam tog hand om. Hon gifte sig något senare med Hjalmar.

Kom nu ihåg att det jag berättar kan naturligtvis vara lite förvanskat i mitt minne, det är ändå så många år sedan och jag var blott ett litet barn.

Ett par historier som berättades tänkte jag förmedla. ”Floget” som det kallas uppe vid Hunnebergs kant, alltså längst den lilla vägen som går från ”Brôten” (eller ”Bråten”) till  ungefär Prästgården, finns de som påstår att ”Floget” gick från Holsby vägen fram till Aleklev, kan så vara. Men i min värld så är Floget ifrån ”Brôten” till prästgården. En gång i tiden var det ett blomstrande samhälle, med en befolkningsmängd som rörde sig i antal kring ca 150 personer, och då pratar jag om sträckan mellan Holsgata och Aleklev..

Signe Larsson berättade en massa historier från en tid som just var en tid då kalkbrotten och befolkningen var stor i antal. Bland annat hur man gick upp genom Alekleven för att köpa mjölk, det låg ett torp alldeles ovanför kleven där man hade kor som gick på lös drift på berget. Idag tror jag det finns spår av en jordkällare och någon husgrund, tror huset brann ner någon gång på 50-60 talet. Man kunde alltså skönja ett aktivt liv med bofasta även uppe på Hunneberg i dessa historier.

Man anordnade danser på olika håll, fast det var något som var förenat med djävulen och synd enligt kyrkoherden Adolf Kloo. Vid ett tillfälle hade man just en sådan sammankomst i nygårdspark. Vid ängen som låg vid den såkallade ”trevägs korsningen”. Det berättades om att prästen hade kommit på rusandes alldeles vild, och kört i väg ungdomarna med ramsor om synder och djävulens fördärv.. Kan tänka mig att det även smyg söps på dessa tillställningar, då man var ganska hårt hållna till IOGT logen.. Och det sågs ju naturligtvis inte heller med blida ögon hos kyrkoherden.

Hjalmar Larsson var den siste att bryta i berget, sista ugnen revs 1950. Den låg i närheten av prästgården, alltså den ugn som även finns att beskåda än idag strax innan ”Pers krök”. Grottan som det bröts i är känd för alla infödda som den med istappen.. Brukar alltid bildas en istapp på vintern som säkert är 1,5-2 meter i omkrets, och den brukar hänga kvar så långt som in i Maj månad, har själv kastat snöboll vid det här stället i mitten på maj.

Jo, som sagt Hjalmar bröt i denna grotta och vid ett tillfälle rasade det. någon hade uppmärksammat raset då det dundrade o brakade. Man tillskyndade till platsen och så att grottan rasat in, men man såg ingen Hjalmar. Man skickade då någon att springa för att kolla med hans fru Signe, man mötte henne på vägen då hon stod o samspråkade med någon granne, och underättade vad som hänt.. Tillsammans sprang de hem till stugan, och där inne satt Hjalmar, han hade gått tidigare hem för han hade känt sig hungrig, ingen hade sett honom inte ens Signe. Raset skedde alltså senare efter han gått, hade han inte gått hem hade han troligen blivit kvar där inne.

En historia till  som slutade lyckligt men som kunde blivit mycket allvarligt, mer tur.. Någon gång under andra världskriget, fanns det soldater förlagda i Västra Tunhem, varför vet jag inte, vet heller inte vad det var för typ av soldater (om det var nån form av hemvärn eller vanliga rekryter), men det har alltid pratats om att det gömts flygbränsle i berget, kan ju ha vart av den anledningen. Men hur som haver, så var dessa soldater förlagda i IOGT lokalen.  När de inte befann sig där roade de sig med att ha manöver på stengärdet öster om kyrkan, där man byggde värn och övade skytte bla. Vid ett tillfälle så hade man haft rast, varit i IOGT lokalen och ätit o vilat. När man sedan går ut och har uppställning för vidare övningar, så brakar det till bakom byggnaden. Ett stort klippblock har lossnat och rullat ner från berget rätt in i väggen, precis på det ställe där ett antal militärer legat o vilat. Hade de legat där när klippblocket kom så hade ett antal personer strukit med. Snacka om tur och att ha ödet på sin sida.

Signe berättade ofta om människor och hur saker tedde sig i det samhälle som kallades för Floget. Tex hur man fick tillgång till en bit mark öster om kyrkan, där alla boende fick tilldelat sig en rad att sätta potatis. Hur hon och Hjalmar drygade ut sin kassa med att ha försäljning av dricka och annat från sin glasveranda. När de båda var med och spelade vid olika tillställningar, Hjalmar spelade dragspel och fiol (dock inte samtidigt), medans Signe spelade gitarr. Hur de blev surt bemötta när de valde att gå ur Logen IOGT. Om hur granntanten (senare min fars hus) Fjällkvist matade möss och råttor under diskbänken.

Apropå Fjällkvist,, Hjalmar Fjällkvist hade byggt huset som min far köpte efter hans bortgång. Fjällkvist bedrev tydligen någon form av trädgårdsmästeri han arrenderade den del som idag är kyrkogård norr om kyrkan. Denne Hjalmar tror jag var född i ett hus som stod längre ner mot vägen än det hus som finns idag. Fjällkvist hade många gånger uttalat sig negativt över alla gravstenar på kyrkogården. Han tyckte inte om dem..

Någon gång under 80 talet, vill jag minnas. På den tiden så hade de flesta husen och har säkert än i dag sluten septitank till toalett, (om man inte hade utedass). Oftast brukade det sammanfalla att slammsugaren kom till flera hus vid samma dag. Den här gången så var tank bilen nästan full, och var vid vårt hus sist. Bilen hade backat upp och stod bredvid huset, när helt plötsligt parkeringsbromsen släpper och tankbilen som väger en hel del får fart, den går nedför slänten rakt genom kyrkmuren, fortsätter rakt en liten bit för att helt plötsligt styra åt höger och fortsätter ner mot mur nummer 2. Där den stoppar mot ett stort träd. Men samtidigt som den stoppar mot trädet välter den omkull en gravsten, som det står Hjalmar Fjällkvists familjegrav.. Jag brukar inte tro på övernaturliga saker, men det här är ändå lite spooky… Va det gubben Fjällkvist som styrde?

Annonser
Kategorier:Västra Tunhem
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: