Mentalt utmattad…

Högskolan Väst 20130226

 

Har hamnat i en mental utmattning.. Kroppen svarar inte som den borde, och jag är bara trött. Efter att ha genomlidit kursen HRM (Human Resource Management/personalvetare) så har jag hamnat i ett stadie som jag aldrig trodde att just denna del av utbildningen skulle få mig ner i. Hade nog en förväntning att denna kurs skulle vara just den intressantaste av alla kurser som man plockat ihop till oss. Men ack.. så jag bedrog mig. Flummigare ämne får man tydligen leta efter. Eller beror det kanske på kursens upplägg och på de som skall lära ut, eller kanske rent av på deltagaren/eleven? Mmm, tål att fundera på..

Än så länge har jag inte velat lämna någon utvärdering på denna kurs, vill vänta och se så att jag blir godkänd, innan jag verbalt dissekerar kurs, upplägg och lärare.. Jag är inte nöjd, kursen känns just nu som något som bara svepte förbi, med mini behåll. T. ex. sista veckan skulle vi prata om rekrytering, skit intressant, något man såg framemot (förutom rollspel) att få lära sig lite om hur professionell rekrytering funkar, och lite tips som kan komma till användning i mitt eget arbetssökande. MEN.. så blev det inte. Mitt fokus hamnade på tenta uppgiften i stället, panik och lite tid. Å till råga på allt jäkla elände fick vi mer grupparbete. Så man kan säga att rekryteringen som skulle kunna blivit hur bra som helst med rätt förutsättningar blev bara en liten luddig plump…

Efter att vi klarat av vår grupptenta, som bestod av att förklara hur personalarbete är organiserat i Vänersborgskommun, så fick vi en individuell uppgift, som var en total katastrof i förståelse, som en klasskompis sa.. -Ju mer man läste frågorna, ju svårare blev det att förstå dom. Så efter att ha suttit och bollat frågorna fram och tillbaka i fyra dagar så blev de ändå tillsist klara.. Men kroppen tog mentalt mycket stryk.. och det värsta är att man hela tiden mässar om att det finns inga rätt eller fel i denna kurs. Utan det är tolkningen som  man gör som är det rätta..?? Blir inte klok på det här högskole upp- lägget.

Men nu efter denna mentala misshandel. Så går vi in i de två sista kurserna i vårt såkallade program. Idag körde vi Personalekonomisk kalkylering.. Sug på den ”Personal ekonomisk kalkylering” Kan det låta mindre upphetsande än så..?? Och givetvis skall vi ut och intervjua nått företag.. IGEN.. Å va roligt… Och så skall vi åter skriva reflektionsdagbok, som även skall vara tenta grundande.. Det blir väl samma upplägg som sist, det jag skriver publicerar jag i bloggen.. Ett forum som jag gillar och trivs i… Och någon kanske tycker det är intressant att läsa en 43 årig truckförares vedermödor och berättelser om att ingå i ett omskolnings projekt, som finansieras av EU.

Och imorgon drar vi igång en kurs i Arbetsrätt..  Mmm, också ett kul ämne. Om man nu funderar på rätt eller fel…

Flashback..

Högskolan väst 20130205

En liten reflektion från tidigare idag.. Men först en resa tillbaka i tiden närmare bestämt 1991. Det var det året jag gjorde militärtjänst. Jag tycket det var helt skit just då.. precis i början, ville inte, totalt meningslöst och inga pengar var det heller, (när jag muckade hade jag en annan känsla, och vill absolut inte ha det ogjort). Jag har aldrig vart någon idrottskille, aldrig gillat fysisk aktivitet, försökt ett antal gånger men det har alltid slutat med att man har fått förhinder att fullfölja sina idrottsliga motions planer, för att efter ett tag rinna ut i sanden till nästa gång som man råkar få någon stollig ide om att motion skulle vara nyttigt.

Men som sagt vid inryckning och 6 veckor framåt var det soldatutbildning. och med den en hel del fysiska aktiviteter, och givetvis gick jag och dessa aktiviteter inte speciellt bra ihop.. Detta ledde ofta till att t. ex. vid marscher så fick jag gå först i ledet för alla skulle komma in samtidigt. Jag var alltid först med att bryta vid fys träningar, och just det märkliga här var att alltid så fort jag bröt och la av, så ramlade det alltid ut en tre fyra stycken killar till, ganska direkt efter mig. Men det var alltid jag som fick ta initiativet, jag hade inga problem med det, men det är ändå något som jag tänkt på ibland. Ingen ville bryta först, men när väl Bäckström hade gjort det så var det ok..

Idag fick jag lite den känslan igen,, kanske en ren tillfällighet. Men likväl en känsla.. Vi hade en reflektion från vad som hänt förra veckan, och vi skulle fundera en stund på ”vad hände” ”vad kände jag” ”vad lärde jag mig”.. Sen efter vi funderat på det en stund så skulle vi delge läraren och klassen lite olika uppfattningar vi hade. Han frågade en efter en, och man hade tyckt en massa saker, det var intressant, lärande, roligt etc etc.. Så kom han till mig.. Och jag sa rent ut, ”Jag tycker det var tungt”, ämne och upplägg var svåra att förstå, den var mycket luddigt osv.. Och efter jag sagt detta så helt plötsligt var det flera som tyckte att det var ett jobbigt ämne, och att det var svårt att förstå de olika modeller och teorier som vi försökt att lära oss.. Som sagt skulle ju kunna vara som så att det var en ren tillfällighet.

Nu började vi med ett nytt ämne idag, Motivation och belöning. Ämnet känns lättare, mycket av det som vi pratade om idag har funnits med i den förra kursen. Men återigen så får vi en gruppuppgift som känns så där lite lagom luddig,, när fasiken skall man vänja sig..

De e tungt nu…

Högskolan väst 20130204

Sicken dag… Antiklimax utan dess like. Som jag skrev i går så var tanken idag att vi skulle träffa en person från en organisation och intervjua om hur deras personal arbete bedrivs. vi såg till att vara i tid och satte oss ner för att förbereda oss, med de frågor som vi skulle ställa.. Klockan elva var det bestämt att vi skulle träffas.. Klockan kvart över tio ringer telefonen och personen vi skulle träffa förklarar att det inte blir något.. Han har inte tid, det har tydligen kört ihop sig..  Ångest.. med stort Å!

Tänker inte orda så mycket om den tänkta organisationen vi valt, mer än att det är en organisation som har möjlighet att göra livet surt för t.ex. mig som är arbetslös, om jag inte dyker upp på tid som jag blir kallad till.. Denna organisation är tydligen väldigt hårt ansatt, och vid en tidigare kontakt, när den som åtagit sig i vår grupp att söka kontakt ringde och pratade med en administratör och föreslog att vi skulle även kunna intervjua denna person, kom svaret att det gick inte det.. de får inte prata med folk utan att chefen är med?? (nu vill jag vara noga med att detta är mina ord och min tolkning av vad som berättats för mig).  OK.. inte tillmötesgående alls, fast det är klart han som skulle kommit i dag, har säkert försökt.. man får väl inte vara sån..

Jo då stod man alltså där med ingenting.. Så vad gör man jo man får helt enkelt göra en sven- Ingvars (nån som undrar vad jag menar?? klickaHär )..

Ett nytt uppslag, och faktiskt kom jag över tröskeln till en del av min ångest kring det här.. Jag lyckades få kontakt med en annan organisation, som välvilligt tar emot oss.. Helt ootrooligt.. Just detta känns bra. Men man skall väl inte ropa hej.. På torsdag skall vi i alla fall göra ett nytt försök att avancera i vårt grupparbete som  slutligen skall leda till en del av examinationen.. Jag känner att djupandning är något som jag helt slutat med dom sista veckorna, Och inte nog med det att vi skall tvinga oss på någon organisation, så skall vi även göra en individuell examination som vi i dagsläget inte har en aning om vad den innebär..  Som jag skrivit tidigare,, det är omöjligt att kravla sig ur den där gropen..

Det finns inga rätt eller fel??

Förra veckans vedermödor satte sina spår under hela helgen. Det var en tung vecka för en 43 årig fd truckförare, inom ämnet personalarbete, ”kompetens, kompetensutveckling och lärande”. Jag upplever läraren i ämnet som något svårbegriplig, inte det att han inte vet vad han pratar om, men hans lärar stil verkar inte passa mig. Svårt att ta in.

Vi fick tre uppgifter som skulle jobbas med i grupparbete. Och som den introverta individ som jag tidigare skrivit om att jag är, så infinner sig en viss svårighet och distans till just grupparbete… Men åter så överaskas jag av hur lätt jag ändå faller in i gruppen och faktiskt trivs i arbetssättet, (men visst en del funderingar bedrivs ändå på den privata lilla kammaren).

De tre uppgifterna var som vanligt näst intill obegripliga att förstå. Inga klara tydliga beskrivningar hur man skulle gå tillväga, men det är ju ändå något man börjar bli van med. Högskolan jobbar så.. luddigt flum..  Men som sagt även om gruppen och grupparbetet funkar, så var veckan tung. Den bestod av en del ångest och en del förvirring, men ändå blev slutresultatet någorlunda. En del lättade när man förklarade för oss att det finns inga fel eller rätt i våra uppgifter, utan det handlade om vår tolkning..?? Visst lättade det.. Men jag funderar ändå lite på just det. Vår tolkning? Inga rätt eller fel? Åter igen inga ramar, jag vill ha ramar. Tycker det blir ostrukturerat och konstigt utan ramar, antagligen ett arv från mina 25 års arbetsliv där allt var strukturerat och tydligt, åtminstone i min värld. Samt mina år som lokalt huvudskyddsombud inom materialhantering. Jag har lättare att förstå och jobba med arbetsmiljölagen där det inte finns några tolkningsutrymmen (nästan), än att jobba med den fackliga biten som handlar om förhandling MBL där det finns hur mycket tolkningsutrymme som helst..

I morgon inleds 3,e veckan av ämnet Personalarbete och Human Resource Management. Och vi skall börja vår examinations uppgift,,, den mest ångest laddade uppgiften hittills, söka upp och intervjua något företag och ta reda på hur deras personalarbete fungerar. Vi har valt en organisation som vi alla tyckte var en perfekt, för att inte säga helt lysande organisation att intervjua.. Vi får se var detta slutar. Dom är tyvärr inte riktigt tillmötesgående. Men en av våra fantastiska gruppmedlemmar har lyckats få kontakt med en individ på chefsnivå, som vi skall få prata med. Jaja, vi får se, känner mig inte bekväm alls. Men det kanske inte har så stor betydelse.. i sista ändan. Det finns väl inga rätt eller fel här heller??