Hem > Uncategorized > Funderingar från en 42 åring.

Funderingar från en 42 åring.

Jaha, då va det så igen.. Ett år äldre, 41 åringen har blivit 42 åringen. Livet går vidare, och inget är direkt förändrat, om jag jämför med 41 åringens liv och 42 åringens. Lite ångest för åldrandet finns, men inte mer för att man är 42 jämfört med 41. Men visst har det accelererat, åren och livet. 0-20 gick i en maklig takt, visst minns man somrarna och sommarloven, de var långa näst intill en känsla av oändlighet. Idag passerar somrarna som en snabb reflektion. Efter det att man fick barn så har också en del av årens acceleration ökat med någon form av turboeffekt. De 10 sista åren har vart som en ögonblink. Märkligt, men det är antagligen så det skall vara. Livets gång.

 

Tänkte fundera lite över en annan del av mitt liv, som jag funderat över tidigare. Mitt arbetsliv. SAAB bilfabriken i Trollhättan. 20 augusti har det vart min arbetsplats i 24 år. Vad skall hända? Jag har hela tiden trott att saken skall lösa sig, men sista månaderna så har en olustkänsla gnagt innanför skinnet. Och naturligtvis har man inte producerat något sedan 8-9 veckor tillbaka i tiden så skall det nog finnas lite obehagskänsla.

Man kan även tydligt urskilja en del människors resa mellan hopp och förtvivlan. En del utrycker sig mer tydligt än andra. Krisens olika faser syns väldigt tydligt hos en del. Förtvivlan när lönen inte dyker upp, etc. jag upplevde detta själv, en underlig känsla, blandat med förvirring och ett litet uns av panikångest. Skulle iväg på löneutbetalningsmorgonen, med familj och husvagn till Värmland för att fira midsommar. Sitter och äter frukost när jag hör på radion att ett antal SAAB arbetare inte fått sina löner utbetalda, kollar mitt eget konto, och jo så är det inte jag heller. Ingen lön! Tankarna flödar och paniken sprider sig, hur skall jag lösa detta? Går det i konkurs så vet jag att jag får lönegaranti, men det är inget som löser sig direkt på stört. Det är ett maskineri som skall startas och tar minst två till tre månader innan det rullar. Jag kände stort problem att få ihop det sista packandet i husvagnen, visste inte riktigt vad jag höll på med. Det var oerhört jobbigt och otrevligt.

Läste för ett tag sedan om en moderat som bloggat i ämnet SAAB och vår situation. Han hade svårt att förstå hur SAAB arbetarna kunde känna denna rädsla och panik. För moderaterna hade ju minsann underlättat för arbetarna så de fått mer pengar i plånboken med hjälp av jobbskattevdrag, så detta som de snälla Moderaterna hade hjälpt oss med skulle göra att vi under denna tid som Moderaterna styrt kunnat spara åtskilliga slantar för att klara en sådan här situation. Minns tydligt vad en borgerlig finansminister (fp)sa en gång på nittitalet. ”Alla borde ha en årsinkomst sparat på banken” Hon kunde inte förstå varför inte alla hade det, hon såg det som en skyldighet som medborgare att ha denna reserv, för det hade åtminstone hon. Spännande hur de tänker kapitalisterna. Och faktum är att även om de påstår sig vara de nya Moderaterna, så är jag ganska övertygad om att under skalet så är de fortfarande den gamla hederliga Högern, som ser sig själv att vara lite förmer.  

Reinfeldt, vad är det han sysslar med? Landets ledare/statsminister, vägrar att komma på besök till vår fabrik, till sitt folk i kris. Påstår att det skulle ge fel signaler? Det är SAAB som skall lösa problemen och inte staten. Det är sant, det är SAAB som måste lösa sina problem, men det gör inget om landets ledare hjälper sitt folk. Det är ändå en massa människor som tar skada och mår dåligt av situationen som uppkommit. Landets/folkets ledare borde komma på besök för att visa sympati för folk, samt göra något för att rädda den svenska industrin och jobben. Det skall inte mycket till, lite positivitet från landets ledning, tror jag skulle göra underverk. Just nu känns det mer som att han överhuvudtaget inte bryr sig. Och att det antagligen skulle kännas bättre om SAAB lades ner snarast, för att det inte skall riskera att bli en valfråga nästkommande val 2014. Maud Olofsson beskyller Stefan Lövén IF Metall, att vara mer socialdemokrat än Fackbas i sina uttalanden och krav till regeringen. Kan så vara att det låter som så, men faktum är att Lövén har visat ett stort intresse för oss, sina medlemmar, och ställer krav på regeringen, och det är klart att alla som ställer krav på regeringen eller säger emot, kan tolkas som socialdemokrati. Det är väl ganska naturligt att det blir så. Men att säga som hon gör, att Lövén struntar i sina medlemmar utan bara tänker partipolitiskt tycker jag är stor förb… skam.

Reinfeldt, kom till trollhättan och visa sympati för ditt folk!!

Så, det var en 42 årings tankar. Fast de kunde likaväl vart en 41 årings.   😉

Kategorier:Uncategorized
  1. Kamrat Bronstein
    juli 3, 2011 kl. 18:10

    Gött å se att du ä på gång igen pöjk!

  1. No trackbacks yet.

Lämna en kommentar