Mentalt utmattad…

Högskolan Väst 20130226

 

Har hamnat i en mental utmattning.. Kroppen svarar inte som den borde, och jag är bara trött. Efter att ha genomlidit kursen HRM (Human Resource Management/personalvetare) så har jag hamnat i ett stadie som jag aldrig trodde att just denna del av utbildningen skulle få mig ner i. Hade nog en förväntning att denna kurs skulle vara just den intressantaste av alla kurser som man plockat ihop till oss. Men ack.. så jag bedrog mig. Flummigare ämne får man tydligen leta efter. Eller beror det kanske på kursens upplägg och på de som skall lära ut, eller kanske rent av på deltagaren/eleven? Mmm, tål att fundera på..

Än så länge har jag inte velat lämna någon utvärdering på denna kurs, vill vänta och se så att jag blir godkänd, innan jag verbalt dissekerar kurs, upplägg och lärare.. Jag är inte nöjd, kursen känns just nu som något som bara svepte förbi, med mini behåll. T. ex. sista veckan skulle vi prata om rekrytering, skit intressant, något man såg framemot (förutom rollspel) att få lära sig lite om hur professionell rekrytering funkar, och lite tips som kan komma till användning i mitt eget arbetssökande. MEN.. så blev det inte. Mitt fokus hamnade på tenta uppgiften i stället, panik och lite tid. Å till råga på allt jäkla elände fick vi mer grupparbete. Så man kan säga att rekryteringen som skulle kunna blivit hur bra som helst med rätt förutsättningar blev bara en liten luddig plump…

Efter att vi klarat av vår grupptenta, som bestod av att förklara hur personalarbete är organiserat i Vänersborgskommun, så fick vi en individuell uppgift, som var en total katastrof i förståelse, som en klasskompis sa.. -Ju mer man läste frågorna, ju svårare blev det att förstå dom. Så efter att ha suttit och bollat frågorna fram och tillbaka i fyra dagar så blev de ändå tillsist klara.. Men kroppen tog mentalt mycket stryk.. och det värsta är att man hela tiden mässar om att det finns inga rätt eller fel i denna kurs. Utan det är tolkningen som  man gör som är det rätta..?? Blir inte klok på det här högskole upp- lägget.

Men nu efter denna mentala misshandel. Så går vi in i de två sista kurserna i vårt såkallade program. Idag körde vi Personalekonomisk kalkylering.. Sug på den ”Personal ekonomisk kalkylering” Kan det låta mindre upphetsande än så..?? Och givetvis skall vi ut och intervjua nått företag.. IGEN.. Å va roligt… Och så skall vi åter skriva reflektionsdagbok, som även skall vara tenta grundande.. Det blir väl samma upplägg som sist, det jag skriver publicerar jag i bloggen.. Ett forum som jag gillar och trivs i… Och någon kanske tycker det är intressant att läsa en 43 årig truckförares vedermödor och berättelser om att ingå i ett omskolnings projekt, som finansieras av EU.

Och imorgon drar vi igång en kurs i Arbetsrätt..  Mmm, också ett kul ämne. Om man nu funderar på rätt eller fel…

Flashback..

Högskolan väst 20130205

En liten reflektion från tidigare idag.. Men först en resa tillbaka i tiden närmare bestämt 1991. Det var det året jag gjorde militärtjänst. Jag tycket det var helt skit just då.. precis i början, ville inte, totalt meningslöst och inga pengar var det heller, (när jag muckade hade jag en annan känsla, och vill absolut inte ha det ogjort). Jag har aldrig vart någon idrottskille, aldrig gillat fysisk aktivitet, försökt ett antal gånger men det har alltid slutat med att man har fått förhinder att fullfölja sina idrottsliga motions planer, för att efter ett tag rinna ut i sanden till nästa gång som man råkar få någon stollig ide om att motion skulle vara nyttigt.

Men som sagt vid inryckning och 6 veckor framåt var det soldatutbildning. och med den en hel del fysiska aktiviteter, och givetvis gick jag och dessa aktiviteter inte speciellt bra ihop.. Detta ledde ofta till att t. ex. vid marscher så fick jag gå först i ledet för alla skulle komma in samtidigt. Jag var alltid först med att bryta vid fys träningar, och just det märkliga här var att alltid så fort jag bröt och la av, så ramlade det alltid ut en tre fyra stycken killar till, ganska direkt efter mig. Men det var alltid jag som fick ta initiativet, jag hade inga problem med det, men det är ändå något som jag tänkt på ibland. Ingen ville bryta först, men när väl Bäckström hade gjort det så var det ok..

Idag fick jag lite den känslan igen,, kanske en ren tillfällighet. Men likväl en känsla.. Vi hade en reflektion från vad som hänt förra veckan, och vi skulle fundera en stund på ”vad hände” ”vad kände jag” ”vad lärde jag mig”.. Sen efter vi funderat på det en stund så skulle vi delge läraren och klassen lite olika uppfattningar vi hade. Han frågade en efter en, och man hade tyckt en massa saker, det var intressant, lärande, roligt etc etc.. Så kom han till mig.. Och jag sa rent ut, ”Jag tycker det var tungt”, ämne och upplägg var svåra att förstå, den var mycket luddigt osv.. Och efter jag sagt detta så helt plötsligt var det flera som tyckte att det var ett jobbigt ämne, och att det var svårt att förstå de olika modeller och teorier som vi försökt att lära oss.. Som sagt skulle ju kunna vara som så att det var en ren tillfällighet.

Nu började vi med ett nytt ämne idag, Motivation och belöning. Ämnet känns lättare, mycket av det som vi pratade om idag har funnits med i den förra kursen. Men återigen så får vi en gruppuppgift som känns så där lite lagom luddig,, när fasiken skall man vänja sig..

De e tungt nu…

Högskolan väst 20130204

Sicken dag… Antiklimax utan dess like. Som jag skrev i går så var tanken idag att vi skulle träffa en person från en organisation och intervjua om hur deras personal arbete bedrivs. vi såg till att vara i tid och satte oss ner för att förbereda oss, med de frågor som vi skulle ställa.. Klockan elva var det bestämt att vi skulle träffas.. Klockan kvart över tio ringer telefonen och personen vi skulle träffa förklarar att det inte blir något.. Han har inte tid, det har tydligen kört ihop sig..  Ångest.. med stort Å!

Tänker inte orda så mycket om den tänkta organisationen vi valt, mer än att det är en organisation som har möjlighet att göra livet surt för t.ex. mig som är arbetslös, om jag inte dyker upp på tid som jag blir kallad till.. Denna organisation är tydligen väldigt hårt ansatt, och vid en tidigare kontakt, när den som åtagit sig i vår grupp att söka kontakt ringde och pratade med en administratör och föreslog att vi skulle även kunna intervjua denna person, kom svaret att det gick inte det.. de får inte prata med folk utan att chefen är med?? (nu vill jag vara noga med att detta är mina ord och min tolkning av vad som berättats för mig).  OK.. inte tillmötesgående alls, fast det är klart han som skulle kommit i dag, har säkert försökt.. man får väl inte vara sån..

Jo då stod man alltså där med ingenting.. Så vad gör man jo man får helt enkelt göra en sven- Ingvars (nån som undrar vad jag menar?? klickaHär )..

Ett nytt uppslag, och faktiskt kom jag över tröskeln till en del av min ångest kring det här.. Jag lyckades få kontakt med en annan organisation, som välvilligt tar emot oss.. Helt ootrooligt.. Just detta känns bra. Men man skall väl inte ropa hej.. På torsdag skall vi i alla fall göra ett nytt försök att avancera i vårt grupparbete som  slutligen skall leda till en del av examinationen.. Jag känner att djupandning är något som jag helt slutat med dom sista veckorna, Och inte nog med det att vi skall tvinga oss på någon organisation, så skall vi även göra en individuell examination som vi i dagsläget inte har en aning om vad den innebär..  Som jag skrivit tidigare,, det är omöjligt att kravla sig ur den där gropen..

Det finns inga rätt eller fel??

Förra veckans vedermödor satte sina spår under hela helgen. Det var en tung vecka för en 43 årig fd truckförare, inom ämnet personalarbete, ”kompetens, kompetensutveckling och lärande”. Jag upplever läraren i ämnet som något svårbegriplig, inte det att han inte vet vad han pratar om, men hans lärar stil verkar inte passa mig. Svårt att ta in.

Vi fick tre uppgifter som skulle jobbas med i grupparbete. Och som den introverta individ som jag tidigare skrivit om att jag är, så infinner sig en viss svårighet och distans till just grupparbete… Men åter så överaskas jag av hur lätt jag ändå faller in i gruppen och faktiskt trivs i arbetssättet, (men visst en del funderingar bedrivs ändå på den privata lilla kammaren).

De tre uppgifterna var som vanligt näst intill obegripliga att förstå. Inga klara tydliga beskrivningar hur man skulle gå tillväga, men det är ju ändå något man börjar bli van med. Högskolan jobbar så.. luddigt flum..  Men som sagt även om gruppen och grupparbetet funkar, så var veckan tung. Den bestod av en del ångest och en del förvirring, men ändå blev slutresultatet någorlunda. En del lättade när man förklarade för oss att det finns inga fel eller rätt i våra uppgifter, utan det handlade om vår tolkning..?? Visst lättade det.. Men jag funderar ändå lite på just det. Vår tolkning? Inga rätt eller fel? Åter igen inga ramar, jag vill ha ramar. Tycker det blir ostrukturerat och konstigt utan ramar, antagligen ett arv från mina 25 års arbetsliv där allt var strukturerat och tydligt, åtminstone i min värld. Samt mina år som lokalt huvudskyddsombud inom materialhantering. Jag har lättare att förstå och jobba med arbetsmiljölagen där det inte finns några tolkningsutrymmen (nästan), än att jobba med den fackliga biten som handlar om förhandling MBL där det finns hur mycket tolkningsutrymme som helst..

I morgon inleds 3,e veckan av ämnet Personalarbete och Human Resource Management. Och vi skall börja vår examinations uppgift,,, den mest ångest laddade uppgiften hittills, söka upp och intervjua något företag och ta reda på hur deras personalarbete fungerar. Vi har valt en organisation som vi alla tyckte var en perfekt, för att inte säga helt lysande organisation att intervjua.. Vi får se var detta slutar. Dom är tyvärr inte riktigt tillmötesgående. Men en av våra fantastiska gruppmedlemmar har lyckats få kontakt med en individ på chefsnivå, som vi skall få prata med. Jaja, vi får se, känner mig inte bekväm alls. Men det kanske inte har så stor betydelse.. i sista ändan. Det finns väl inga rätt eller fel här heller??

Tillbaka ner i gropen igen…

Så då vankas en ny vecka, i HRM,s tecken. Jag förstår inte riktigt men av någon anledning så har jag fått proppat i mig huvudvärkstabletter hela första veckan, av denna kurs. Kan vara så att det bara är en tillfällighet och att det ligger nån förkylning eller nått o lurar, eller så är det så enkelt att det är själva kursen som ger mig bekymmer. Vilket faktiskt inte skulle vara helt otroligt. Som jag skrev i början av förra veckan.  Ny kurs, ny ångest…

Och visst gav det ångest och man ramlade ner i gropen igen, den som man trodde att man kravlat sig upp ur, när man fick godkänt på sina examinationer och vardera 7,5 högskole poäng  på de två första kurserna. Snabbt som attan tog de ur en den känslan (lyckokänslan). Det jag inte riktigt förstår med min reaktion, är det att egentligen är inte kursen speciellt annorlunda mot det jag gått igenom i de två första kurserna, ett lite annorlunda ämne men upplägget likartat, alltså ”här är en uppgift, lös den” utan att få klart för sig vad och hur man skall gå tillväga. Högskolan jobbar lite så.. Inga klara direktiv, bara lite flum och så förväntar man sig att studenterna skall prestera, och prestera med kvalité. En truckförare med 25 års arbetslivserfarenhet, tycker kanske det vore kul med lite tydligare instruktioner, gillar inte att gissa, det blir lite jobbigt då, och hela kroppen spänner sig och ger bevisligen spänningshuvudvärk,, kanske..

Men skam den som ger sig, vi skall nog ta oss igenom detta också. Ämnet är intressant, och föreläsningarna som vi gick igenom första veckan, gav en hel del och man kände även igen en hel del från sina erfarenheter.

En liten sak som kanske inte va så bra.. (om man vill ha det lätt för sig att komma igenom) var att jag ”råkade” ge föreläsaren/läraren en muntlig varning för sen ankomst.. Hon kom en kvart för sent, och skyllde på tåget. Då ”råkade” jag förklara för henne att pga att vi inte kunde komma igång i tid så i verkliga livet (utanför skolans flum väggar) hade vi tappat 5-6 bil pga av henne, och att det där med sent tåg inte var nått som jag kunde ta hänsyn till, utan då får hon kanske se till att ta ett tidigare tåg.. typ.. Och att det faktiskt fanns fog för att ge ett löfte om ev rehab samtal… Hon skrattade mest, och tog mig nog inte riktigt på allvar.. Men skall vi köra HRM, då kör vi fullt ut.. 😉

Vi fick i slutet av fredagen frågan från kursläraren, hur det var sista tiden innan konkursen på SAAB, och hur vi kände och tänkte…

Men jag ser det inte speciellt konstigt, självklart hade man en tro, för man ville tro. Arbetsmarknaden var inte speciellt ljus i trestadsområdet, och det mesta kretsade ändå just runt bilindustrin. Det var en sak… Sen ville man visa att vi var bäst och att vi kunde komma igen oavsett vad alla ”experter” sa, vi skulle klara av att stå på egna ben. Vi skulle visa dom. En tredje del var den holländske frälsaren, som trollade fram avtal och nödslantar när det såg som mest svart ut, han gjorde sina mellanlandningar i Trollhättan, och talade om för oss att de ljuger i press och media. OCH VI SKALL MINSANN VISA DOM! Och han skulle aldrig någonsin göra något illa mot oss, hans undersåtar och trogna skara. Och när vi stod där och lyssnade så ryktes vi med i vad han sa, och när han orerat färdigt fick han applåder, kraftiga applåder, utav personalen som inte fått någon lön på flera månader…

SAAB andan är något som kommit upp lite under våra kurser, och visst fanns det en SAAB anda, fast om den byggde på en stolt bilbyggar tradition knutet till just ett varumärke vet jag inte. Men att vi hade en samhörighet och en vi mot dom (mot resten av hela världen) känsla, det är helt solklart.

Ja som sagt då går vi in i en ny vecka..

Ny kurs, ny ångest…

 

 

Ångest.. ångest.. och åter ångest..

Ny kurs nya utmaningar. Knappt hinner man smälta lyckan över att ha klarat de två första kurserna, så kommer en ny och drar ner en till botten igen.. Denna kurs som började i dag heter  PHR200, och behandlar HR funktionen. Alltså personalavdelningens arbete och ansvar i en organisation. Två nya böcker att lägga i ryggsäcken, varav en väger 1680 g. Alltså nästan 1,7 Kg. Kul..

Vi blev även varse att en massa härliga grupparbete  vi skall företa oss, varav ett examinerande grupparbete DÄR VI SKALL SÖKA UPP ETT FÖRETAG OCH INTERVJUA DERAS PERSONALFUNKTION, OCH SEDAN REDOVISA I EN RAPPORT.. Fy va roligt.. Snacka om ångest. Känns inte alls bra.

Och tillråga på allt ställs allt på sin ända med att vi skall ändra våra grupper, de grupper vi haft i den tidigare OGL kursen, som jag kände mig bekväm i.. Hur tror ni detta blir för en Introvert kille som hatar grupparbete?? (nja, hatar var kanske lite grovt, ogillar är nog bättre).

I övrigt var dagen idag intressant, mycket prat om själva HR funktionens historik. Och jag fick min uppfattning återigen bekräftad, (fick det även i OGL kursen av en föreläsare, även om han inte tänkt att det skulle bli så) LEAN är en modernisering av Taylorismen. Samma sak fast ett modernare namn. Härligt att vi är överens redan från början, känns för den delen att jag och ansvarig lärare skall kunna komma överens..

Men ut och intervjua en personalfunktion någonstans… ?? jaja det får väl ge sig.. får först börja med att komma tillskott med att öppna 1,7 kilos boken, bara det är just nu en stor ansträngning på ångest stegen..

 

Intersektionalitet??

Högskolan Väst 20121220

Dagens föreläsning var i kursen OGL, och ämnet för dagen INTERSEKTIONALITET. Föreläsaren var en ny bekantskap som hade hemma adress Skövde högskola i vanliga fall. Jag måste säga att jag upplevde henne som både noggran, förberedd och framförallt pedagogiskt duktig att förmedla sitt budskap. Ämnet i sig var lite knepigare,, eller inte.. Det var väl egentligen frågan om vad betydde ordet Intersektionalitet? Boken som vill skulle läsa i inför föreläsningen upplevdes inte tillräckligt tydlig i just vad ordet Intersektionalitet betyder.

Men den alldeles förträffliga föreläsaren klargjorde ganska väl för vad det stod för. Till att börja med, just ordet kommer ifrån USA, och kan likställas med på/avfarts vägar som är vanliga i USA,s storstäder. De där som går lite över och under varandra.

I övrigt betyder begreppet Intersektionalitet  en sociologisk teori och analytiskt hjälpmedel för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle. Begreppet intersektionalitet myntades under slutet av 1980-talet.

Könsdiskriminering och rasdiskriminering samverkar och i vissa fall förstärker varandra. Intersektionalitetsstudier är ett vanligt inslag inom genusvetenskap och feministisk teoribildning.

Intersektionalitet bör inte ses som en övergripande teori, utan snarare som ett analytiskt hjälpmedel eller begrepp, som inte strävar efter att rangordna identitetskonstruktioner utan efter att synliggöra hur olika maktordningar är sammanflätade på olika nivåer, såsom det politiska, det representationella, eller det strukturella. Ett intersektionellt perspektiv ställer frågor om hur makt och ojämlikhet vävs in i uppfattningen om identitetskategorier som kön/genus, sexualitet, ålder, klass, funktionsduglighet, etnicitet och religion. Genom att hävda att det finns flera maktordningar som är beroende av varandra öppnar ett intersektionellt perspektiv för att upplösa gränser mellan olika sociala kategorier för att rikta uppmärksamheten på hur de samverkar.

En intersektionell analys bygger på postmodern feministisk teori, queerteori, postkolonial teori och black feminism. Syftet är inte att enbart synliggöra hur avvikande, underordnade eller exkluderade identiteter (t ex ”icke-vit etnicitet”, ”transsexualism” eller ”arbetarklass”) produceras i dessa skärningspunkter, utan att uppmärksamma t ex ”vithet”, ”heterosexualitet” eller ”överklass” som identitetskategorier. Begreppet användes först inom den antirasistiska femenismen i Nordamerika och har fått stor spridning såväl i den akademiska forskningen som i den politiska debatten om diskriminering även i Sverige där begreppet introducerades av postkolonialt inspirerade forskare.

All ojämlikhet bygger på samma grund, först delas världen in i två delar, beroende på social kategori. Här är några exempel:

Kön: man/kvinna

Klass: rik/fattig

Etnisk bakgrund (I Sverige): svensk/”invandrare” eller utländsk

Ålder: vuxen/ung

Denna indelning bygger på idén om att människor i grunden är olika varandra och har olika egenskaper som har att göra med deras kön, etnicitet eller ålder mm. Detta skaparstereotypa bilder av människor t ex att män ska vara tuffa och hårda.

I nästa steg görs en värdering av denna indelning där den ena delen blir norm och den andra blir just den andra. Den som tillhör normen i vissa sammanhang ges högre status: män, rika, svenskar, vuxna och de egenskaper som kopplas ihop med normen till exempel manlighet, svenskhet, ansvarsfullhet mm ges högre värde än de som kopplas ihop med att vara den andra. Här är några exempel som bygger på stereotyper eller fördomar:

Norm (hög status) 

Manlighet: hårdhet, att ta för sig, oberoende

Rik: välutbildad, organiserad, smart

Svensk: laglydig, icke-troende

Den andra (låg status)

Kvinnlighet: mjukhet, omhändertagande, beroende

Fattig: outbildad, kaotisk, dum

”Invandrare”: kriminell, religiös fundamentalist

Dessa förenklingar och stereotypa bilder kan tyckas harmlösa men lägger ofta grunden för hur vi organisaerar samhället och får som konsekvens att de människor och egenskaper som kopplas till normen värderas högre. Denna värdering rättfärdigar ojämlikhet och ger vissa sociala grupper mer makt än andra. Till exempel har män som social grupp mer makt än kvinnor som social grupp.

För en och samma person kan olika kategorier påverka ens sociala status på olika sätt, beroende på situationen. Ett exempel:

I Sverige har en svensk välutbildad kvinna i vissa sammanhang större social status än en lågutbildad man från Somalia. I andra sammanhang kan samma kvinna ha lägre status, exempelvis i jämförelse med en svensk välutbildad man.

För att förstå hur makt fungerar räcker det inte med ett enda perspektiv, då detta bara visar en del av verkligheten. I vissa situationer är exempelvis ett genusperspektiv inte tillräckligt för att förklara verkligheten, utan en komplettering med andra perspektiv kan vara nödvändig.

Tror jag hajat grejen.. Nu gäller det att få in detta i examinations rapporterna/analyserna.. Och där känner jag att stöter på patrul…

Levererar noll..

Högskolan väst 20121206

Dagen bestod av grupparbeten, både i OGL kursen och ITU kursen.

Vi började förmiddagen med OGL gruppen. En morgon reflektion från gårdagen som gav mig lite nya vinklar som jag inte tänkt så mycket på. Men först var vi nog alla ense om att den där video föreläsningen var i våra ögon något obegripligt och som kände ganska avlägset.. Gör i alla fall min bedömning en gång till.. Detta var inget bra, kändes som vi gick tillbaka till den första träffen vi hade med vår käre Universitetsadjunkt i psykologi.. Ett slängande med en massa konstiga ord som ingen människa med en lång arbetslivserfarenhet i verkstadsindustrin begriper.. Fick känslan lite som att man har en utmaning med sig själv ”Undrar hur många kostiga ord jag kan få in i varje mening?” ”ju fler desto bättre, och jag har vunnit”.. Nä, jag skall väl inte vara elak.. Det är den världen, det är så man pratar.

Det jag fick till mig under vår reflektion som jag själv inte tänkt,, men som blev en ”ja just det” känsla. Var att läraren vi hade igår, som jag visserligen tycker är lite mer ”basic” och som jag anser har erfarenheter från ”verkliga livet”. Faktiskt har en del negativa sidor.. sådana som jag nog inte tänkt så mycket på innan vi pratade i gruppen. Tex, han har på de träffar vi haft med honom, kastat ut ett antal tester, (vilka jag tycker är både bra och intressanta) dessa tester tar ganska mycket tid i anspråk att göra, vilket i sin tur blir kortare tid med lärande. Alltså testerna tar tid från lärarled lektion/föreläsning. Och tänker man då på detta, när man i inledningen talade om att han är konsult och kostar en hel del pengar, han har även talat om det i sin inledning att han är konsult och att man tjänar mer pengar på det.. Så kan man kanske tycka att han borde ge mer för sin lön än bara slänga ut tester som tar upp mot en halvtimma fyrtio minuter styck, att genomföra. Han har också en tendens att vara oförberedd inför lektion, känns det som. Lite rörigt, lär i lite andra termer än vad som står i böckerna, vilket kan skapa förvirring. Ändå hänvisa man till böckerna hela tiden, då kanske det är bra om man utbildar utifrån vad det står i dom.

Som sagt jag tycker att han funkar. Men betänk, precis som jag skrev i går,, ”Funkar”.. Och antagligen kommer jag att fundera mer på det som mina grupp kompisar sa under vår reflektion på kommande lektioner med omnämnde lärare. Vilket antagligen kommer att göra mig mer kritisk under tidens gång…

I övrigt i denna grupparbets del där vi tittar på organisation. Så läser jag i boken,, ”Hur moderna organisationer fungera” av Dag ingvar Jacobsen och Jan Thorsvik (2008). Jag försöker gång efter annan komma på hur jag skall gå vidare.. Men har helt fastnat.. Levererar Noll!! Fick lite hjälp och stöd av kompisarna, så förhoppningsvis,, kanske jag kan komma runt det här.. Men det är svårt. Tyckte häromdagen att man började traska sig upp för den där kurvan, att man var i botten och att det började lätta med en liten stegring.. Men just nu djupdök det igen. Och paniken börjar sätta in.

Del 2 av dagen. Grupparbete ITU. Kritiskt tänkande, gå igenom boken ”Kritiskt tänkande” av Hultén, Hultman och Eriksson (2007) och se till att alla i gruppen förstår den, samt brainstorma ideer om vilka ämnen man skulle vilja använda i sin individuella examination.

Till en början kör det ihop sig pga att vi blivit tilldelat ett grupprum, som var en lektionssal, vilket innebar att vi inte kom in där, utan fick springa runt och leta upp en ny plats att vara på, vi hade turen att faktiskt hitta ett ledigt grupprum, (kanske skulle köpa en triss lott)..

När vi sedan skulle komma igång, fick jag ett samtal från sonens lärare som talade om att det blivit bråk i skolan och att sonen avvikit från platsen, antagligen gått hem. Tills det hade rett ut sig efter en del telfonsamtal, så blev tyvärr inte mitt fokus det allra bästa. Men till slut kändes det ändå som att vi löste uppgiften.

Här händer alltså en sak som gör att man tappar fokus.. Och jag upplever en svårighet, alla säger att ”Nu när ni går på högskolan, så är det studieliv som gäller” Det skall vara studier 24 timmar om dygnet. Kurserna vi går är koncentrerade och skall ske skyndsamt. En person från arbetsförmedlingen sa att vi måste studera 24 timmar, arbetsförmedlingen betalar en dyr utbildning och förväntar sig att vi kopplar bort allt annat under den här tiden.. Tex, så har jag politiska uppdrag, Arbetsförmedlingen var mycket tydlig, sån får man stå över just nu, det finns alltid ersättare i sådana sammanhang. Detta är det viktigaste ni har att göra just nu…

Men jag är 43 år, inte 20.. Jag har ett liv, som faktiskt kräver en del av mig. Jag kan inte skita i att min son har problem och blir retad/mobbad och får stryk i skolan.. Jag kan inte skita i att mina barn skall hämtas från barnomsorgen. Jag kan inte lägga hela ansvaret på familjen på min sambo. Hon har ett jobb hon skall sköta, och vi behöver hjälpas åt..

Här kan jag känna en stark frustration. Jag vill gå det här, arbetsförmedlingen vill att jag går det här. Men hur skall man kunna samköra det??  Med livet? Tveksamheten kryper på..

Skrutifiera

Högskolan Väst 20121205

OGL lektion på förmiddagen. Slås av vilket utbildningssätt läraren arbetar. Mycket röra sig, ritar mycket på tavlan, samt berättar från egna erfarenheter.. Tre saker som jag minns från min egen instruktörs utbildning som jag gick för att kunna utbilda truckförare. Den här läraren är väl kanske den mest ”jordnära” jag stött på i den här världen. Funkar riktigt bra vill jag påstå.

Vi gjorde en test i dag också. ”En analys av olika förhållningssätt vid konflikter”. Åter ett svar att jag är en stönig jäkel.. Konkurrens nivån i topp, kämpar för det jag tror på, lite samarbetsvillig och knappt alls tillmötesgående. Alltså, tror att man färgats och präglats av arbetet kring arbetsmiljö under de sista åren. När det handlar om arbetsmiljö finns det inget kompromissande eller tillmötesgående, lagen är näst intill solklar. Mina fackliga kollegor i klassen hamnade mer åt kompromiss hållet, och väldigt lågt på sin konkurrens nivå.. Då har de jobbat mer med rena fackliga frågor, och där är förhandling och kompromiss vardagen. Tror iallafall att det kan vara så..

Som sagt förmiddagen bestod en del om konflikter..

Andra delen av dagen skulle ägnas åt självstudie, och två data föreläsningar. Blev som så att jag beslutade mig för att åka hem och göra detta hemifrån med egen dator. Petri Kajonius, höll två kortare video inspelade föreläsningar. Kritiskt tänkande och kunskapsinhämtning.

Då tänkte jag börja med att bli kritisk direkt.. Jag gillar Petri Kajonius och hans lektioner, till ock med så att jag ser fram emot dom. Han är kunnig och intressant att lyssna på, live..

Tyvärr gillade jag inte upplägget, med video föreläsning. Blev lite ”livlöst” och ointressant. Mycket vridande med ord som känns främmande för en gammal truckförare. Ord såsom, Predikament, stringenta, metodologi, facktuider, adhominem, defermer, ontologisk, ambienta, skrutifiera etc etc..

”Skrutifiera” föresten..?? Funderade en stund på om det var ett riktigt ord, låter mer som nått hämtat från ett barnprogram eller nått.. så jag tog reda på det.. Jodå, ett ord faktiskt..

Skrutifiera: (noggrant)granska, undersöka.

Men jag blev klar på att 5% fastnar i minnet av att gå på föreläsning, men att det finns sätt att kunna ta till sig mer..

Jag förstår också vikten av att tänka kritiskt. och tycker nog att jag mer och mer börjar gå åt det hållet i mitt liv.. Har alltid vart negativt och ganska pessimistiskt lagd, men har väl förstått att negativ och kritisk är inte riktigt samma sak, även om jag inbillat mig det förut.

Som sagt 5% är det man kommer ihåg.. och det är väl ungefär det jag kommer ihåg av två kortare föreläsningar.. ”Skrutifiera” 😉

Torr och intelligent…

Högskolan Väst 20121204

Gjorde ett intressant test idag. ”Belbins rolltest”. Man skulle ange lite olika alternativ på ett antal frågor.. Utifrån detta så skulle man kunna utläsa vad man är för en lagrolls typ.. Jodå, vid en första anblick så skulle jag då vara en ”ordförande” (Trygg, mogen.. koordinerar/sammanfattar.. Värderar människors kompetenser… Ingen framträdande intelligens eller kreativitet)

Jag låg också nära att vara en utvärderare, men poängen blev 16 på det och 21 på ordförande. Men efter att ha konfererat lite med läraren, så kom vi nog överens om att en fråga som jag svarat på, vilket skulle gett mig poäng som innovatör.. Så blev vi överens om att jag läst och svarat på frågan som en ”Utvärderare”.. Vilket i såfall skulle ge mig en poäng på 22 som utvärderare.. (Objektiv, saklig… Torr och intelligent.. Analyserar, bedömer.. Saknar drivande kraft, ej inspiratör).

Frågan som jag bedömde var: Om jag plötsligt får en svår uppgift som skall utföras på en begränsad tid och med okända människor: Hur skulle jag då reagera eller göra??

Jag hittade ett alternativ som jag kände att det skulle jag göra, och det var: Jag skulle vilja retirera till ett hörn för att finna en väg ur återvändsgränden. Innan jag kommer med en lösning… Detta svar skulle enligt facit göra mig till en innovatör just i denna fråga… Men som sagt jag fick vinkla det svaret i efterhand… Spännande.. ”Torr och intelligent” Hmmm.??

Nån lagarbetare är jag  överhuvudtaget inte.. Inte speciellt förvånad över det svaret.. Jag funkar i lag/grupper.. Har inga större problem med det och har väl aldrig haft det heller.. Men jag är ingen jublande glad grupp/lag arbetare.. Och grupparbeten i olika sammanhang har aldrig vart min grej..

Vi gjorde även en bedömningstest ”Återkopplingstest” där man skulle bedöma sig själv utifrån lite olika frågeställning. Sen skulle grupp arbetskompisarna göra samma bedömning på mig.. Min egen uppfattning och kompisarnas stämde mycket väl.. jag är en stönig och bockig individ som är lite otålig och har svårt att lyssna på andra i ett första läge.. har jag en uppfattning så har jag svårt att ändra den genom att bara lyssna på andra.. Jag är full av insikt.. 😉

Andra delen av dagen blev grupparbete.. Läser ur boken Hur moderna organisationer fungerar av Dag Ingvar Jacobsen och Jan Thorsvik. En förbaskat tung tegelsten. Vi har delat upp kapitlen i gruppen och skall läsa och skriva en analys om vår organisation som vi bestämt oss för att använda. Analysen skall göras med boken som grund och referens.. MEN..Jag får inte in det jag läser……. Det fastnar inte!! jag vet inte hur jag skall få ihop det här..?? Och tiden är knapp, samt att det skall läsas i andra kursen också.. Lite panik!!

Men det löser sig antagligen.. Fast det just nu känns som omöjligt uppdrag. Jag får väl dra mig tillbaka till mitt hörn och utvärdera problemet.. 🙂