Elevhälsan och uppföljning

Jag glömde en sak i min senaste blogg.. Skyll inte på politikerna . Det handlade ju om elevhälsan, och deras arbete. Det är sällan jag blivit imponerad av någon moderat, förutom Carl Bildt men i hans fall handlar beundran från min sida att det finns ingen svensk politiker som är så skicklig att skaka av sig, få varje massmedial attack mot sig att verka som en flugskit. Den ene politikern efter den andre oavsett politisk tillhörighet körs i bott och trampas sönder så fort media hittat nått på dom, allt ifrån snattat smågodis, köpt chokladbitar med sitt politiska kontokort eller haft en fru som haft lite rörigt med ekonomin och även gjort avdrag för sånt som man fått uppgift om att det är ok att göra eller de som inte betalt sin TV licens.. Men Carl Bildt han kan göra precis vad som helst å då klart mycket grövre saker än att snatta smågodis och skita i Tv licensen, å klara sig ur det med en axelryckning.. (jag impas av hans skicklighet som politiker, inte av hans saker han gjort eller hans åsikter).

Men nu va det inte Carl Bildt som var med på utbildningsdagarna utan den lokala Vänersborgs moderaten Henrik Josten.. Och det var han som va den Moderat jag imponerades av vid ett tillfälle.

Jag önskar jag hade frågat det själv, för det var en genial fråga till elevhälsan (Fast å andra sidan trodde jag nog att det var en självklarhet, men ack vad jag bedrog mig). ”Under årens lopp har det gjorts utredningar på utredningar, det finns hyllmeter med utredningar på barn som haft problem”  ”Gör elevhälsan någon uppföljning på dessa utredningar?” ”För det måste ju finnas massor att lära sig på detta”

Elevhälsan svarade att Nä, detta är man dålig på. Och skulle vara en sak att bli bättre på att göra.

Henrik sa också (Och han borde veta som själv är lärare) ”Man gör massor med utredningar på ett barn med problem och när man väl vet vad man skall göra, då är man redan framme vid att han går ur nian”.

Och visst är det så.. jag kan själv vittna om det. En massa möten, utredningar,, problem, mobbing, ett barn som vägrar gå till skolan, Och när man väl börjar komma någon vart så är man redan uppe i högstadiet, och då skall man i princip jobba i kapp det som tappats i låg och mellanstadiet. Plus det som skall göras på högstadiet. Det finns idag tusentalsbarn i Sverige med olika problem, som man borde med dagens kunskap och alla utredningar i ryggen, fånga upp redan i lågstadiet. För dessa tusentals barn som finns i skolan idag, har givetvis föregåtts av tusentalsbarn tidigare.

Skyll inte på politikerna

När jag häromdagen var på utbildningsdagar med Barn och utbildningsnämnden. Så var även elevhälsan med och föredrog lite om sin verksamhet. Tyvärr kan jag säga att jag spårade ur lite, och höll mig inte riktigt politiskt professionell, utan blev lite personlig i mitt tänk och agerande. Man skall ju helst lämna sånt hemma, och bara fokusera på ett övergripande sätt.

Men då man själv varit med i en relativt jobbig skolsituation (inte jag själv alltså, men som förälder), så blir man lätt upprörd när skolan och förvaltningen föredrar saker som jag upplevt som en icke sanning..

T ex, en rektor eller annan skolpersonal får aldrig skylla ifrån sig på politiker. Detta skall aldrig få förekomma. Jag själv började engagera mig politiskt efter uppmaning från rektor, ”vi gör så gott vi kan men tyvärr beror det på politikerna, så vill ni ha mer hjälp får ni engagera er politiskt.”

Jag kom även in på diagnos, då detta är något jag blivit introducerad i. Jag menade att det finns en stor vikt att alla dessa barn inte hamnar mellan stolarna. Och svårigheten för dessa barn att faktiskt funka i ett storklass situation som skollagen kräver.

Förvaltningschefen negligerade mina inlägg i föredraget, upplevde jag. När det gäller diagnos så är det ju något som föräldrar själva väljer, något man kan begära att få. Detta störde mig, för han fick det att låta som att vem som helst kan begära att få en diagnos och att det görs på lösa grunder.. (nu sa han inte så,lösa grunder, utan jag som uppfattade det så). Precis som att föräldrar begär det lite hur som helst. Nu förklarade elevhälsochefen det ändå så att de diagnoser elevhälsan gör är ”lättare diagnoser” (minns inte exakt vilka de var) samt diagnos/bedömning för att komma till särskola, men när vi pratar autism, asperger, ADHD etc görs detta av Barn och Ungdoms Psykiatrin (BUP). Och när man kommit så långt att man vill ha hjälp och göra psykiatrisk utredning, så är det ju absolut för att barnet inte mår bra.. Å andra sidan mår säkert inte de som får diagnos av elevhälsan speciellt bra heller..

Enligt elevhälsan har man full kontroll på hur många barn det finns i verksamheten som har fått ställda diagnoser och deras särskilda behov. Det är heller ingen direkt ökning, utan ligger ganska konstant med både små uppgångar och nedgångar.

Ett jätteproblem som jag ser är ju givetvis dessa barns behov, de kräver extra resurser. och vad händer om Barn och utbildningsnämnden gör slag i förvaltningens förslag att spara pengar genom att säga upp 21 heltidstjänster inom grundskolan.