Dialog i Mulltorp

Idag bar det iväg till kunskapens högborg på Tunhemsslätten, Mulltorps skola. Denna anrika byggnad som danat och fostrat, och även format och inpräntat den otroliga intelligens som alla vi födda och uppväxta i denna historiska byggd får dras med i livet…

Anledningen till denna visit beror på att Barn och utbildningsnämnden fått en inbjudan av föräldraföreningen, då de vill diskutera skolans framtid. Mest beror det nog på att vi i nämnden inte följde förvaltningens råd att besluta om att starta upp för en nybyggnation av förskola och matsal. Jag har skrivit om det tidigare, och för egen del handlar det mest om otydligheter, och uteblivna svar från förvaltningen. Att jag skulle ha en dold agenda med de i alliansen, med syfte att förhala och till slut lägga ner skolan, som antydningarna i reservationen från styrande lät påskina. Vill jag å det bestämdaste dementera. Så är absolut inte fallet. Jag har hela tiden gått till försvar för våra landsbygdsskolor, nu som då, även tidigare då jag representerade ett annat parti i nämnden. Det finns inte på kartan att jag skulle stödja någon som helst nedläggning av småskolorna. Däremot vill jag veta vad det är jag tar beslut om, framförallt kostnader. Jag vill känna att jag deltagit i ett beslut som jag med trygghet kan stå för. Och Kd,s och deras kompisars återremissyrkande, med att man vill veta mer och även undersöka möjligheten och kostnad för en helt ny skola i bygden, ser jag som ett vettigt förslag än att bara lita blint på förvaltningens ord och höftande, som de styrande uppenbarligen var nöjda med… Att sedan det skulle kunna bli en ny skola någon annanstans tror jag väl inte är genomförbart om jag skall vara ärlig, men ändå väl värt att ha med som en jämförelse… Det var min tanke iallafall före mötet med medborgarna och föräldraföreningen i Västra Tunhem.

Som vanligt när man besökt denna bygd i liknande ärende så möts man av engagemang, och trevligt bemötande. Vi fick gå runt och titta i de olika byggnaderna och jag måste säga att det är sig ganska likt, som när undertecknad stegade ut för sommarlov sista gången 1982. Ändå vill jag säga att mitt intryck är att skolan är i gott skick, jämförelsevis med vad jag uppfattat när förvaltningen pratat om skolan i olika sammanhang.

Sedan fick vi en resa i historien med hjälp av en av de engagerade föräldrarna i föräldraföreningen. Och vi fick klart för oss varför skolan ligger där den ligger. Och att Tunhemsborna vill att skolan ska få ligga kvar där den är, och jag kan väl bara instämma. Jag hade en tanke innan att väg 44 skulle va ett störningsmoment, men på plats, även om det va mörkt så upplevde jag inte vägen som nått större problem, eller rättare något man tänker på alls när man väl befinner sig på skolområdet.

Ordförande i nämnden åtog sig att förklara läget, och färgade sin beskrivning till egen favör, han var ledsen att man inte kommit till skott och att han ville ha tagit beslut redan men fick rätta sig efter övriga nämnden och  att han tyckte att förvaltningen hade gett nämnden en bra redogörelse (vi var uppenbarligen en majoritet i nämnden som inte tyckte det, då kan man ju fundera på om den va så bra som han ville påskina), vilket gjorde att när han var färdig så inflikade min gamle fd parti kompis (då jag tillhörde V) Stefan Kärvling, och bad om att få tala om hur vi andra såg på det, vilket han gjorde mycket bra och tydligt, där han bla förklarade att han själv och även hans före detta parti kompis (numer välfärdspartisten) slogs för skolan sist, under medborgardialogen. och att vi skulle ha något i bakfickan att vilja skada skolan i syfte att lägga ner, kan dom glömma. Jag tror nog att folk ändå förstod hur vi tänker och att vi vill veta mer.

Kristdemokraten Gunnar Bäckman pratade också för sig, och hur han tänkte gällande förslaget om att utreda om man kan bygga en ny skola, samtidigt gjorde även Gunnar klart att han tog till sig hur folk resonerar och likt mig själv också tycker att det givetvis är viktigast vad de som bor i området vill/ och tycker.

Jag blir bara fortfarande inte klok på förvaltningarna som sköter ärendet. Fortfarande ingen mer förklaring än höftade kostnader, lite klokare blev jag då det förklarades att det i ett första läge används ett data program som är gällande för hela riket vid sådana här projekt. Sedan resonerar man med personal och rektor för att få fram behovet, och räknar i det här systemet, och då får man fram dessa siffror. Kostnader per kvadratmeter.. Ok. det kan jag förstå i en nybyggnation. Men gällande renovering? vad är det som kostar 16,9 miljoner? Alltså det är ju det som är jämförelsen till nybyggnation 15,2 miljoner.. Sen har det susats från förvaltningshåll att antagligen kommer inte denna summa räcka, utan det blir dyrare.. Antagligen? Och som jag skrev i en tidigare blogg så hörde jag resonemanget i paus, från förra ordinarie mötet där förvaltningens representant  fick nått vått i blicken när han berömde förslaget om att utreda att bygga en helt ny skola.

Jag har bett om mer exakta uppgifter men det finns ingen som kan ge det. Och som ordförande uttryckte idag, det är egentligen oväsentligt då nämndens uppdrag är att bestämma att överlämna ärendet om att starta upp projektet till samhällsbyggnads nämnden, och att vi då kan få mer rättvisa siffror och att vi då tar beslut att gå vidare. Jag litar inte på att allt går rätt till, alltså blir jag frågande, och jag vill ha mer svar. Jag vill känna mig trygg i mitt beslut.

Men visst nu står vi där vi står, och ärendet förväntas komma upp igen i april. Förhoppningsvis får vi mer information då.. fast efter dagens lilla träff så vet jag nog redan nu hur mitt ställningstagande blir.

Bilden ovan är klassrummet där denna bloggare och välfärdspartist tillbringade sina kunskapshungrande dagar mellan 1978 – 1980 (klass 3-4) ganska likt, fast ingen svart tavla och andra gardiner. Man hade även förminskat korridoren och byggt ett lärarrum där vi gjorde stenciler i spritångor. Ett roligt återseende efter minst 30 år..