Grunden sätts de fyra första åren.

 

 

Resurser till skolan är ofta ett ämne som man i den lokala barn och ungdomsnämnds politiken haft delade meningar om. De styrande minialliansen vill inte skjuta till pengar, tvärtom spara. Och ta bort små enheter och göra större, så vill även förvaltningen, att förvaltningen vill det beror mest på att de har problem med att få ihop organisationen med den budget de fått av politiken plus att dom fått ett uppdrag av tidigare nämnd att se över skolstrukturen.

Jag fortsätter med en dåres envishet att påstå att skolan inte mår bra av stora enheter, utan att de små är bättre. Givetvis är det ett problem när pengarna inte räcker. Men vill man nå ett bättre resultat så måste man tillföra, fast givetvis på rätt sätt och saker. De finns de i dag som säger att aldrig har vi lagt så mycket pengar på skolan och ändå blir den bara sämre. I nämnden i vänersborg sa moderata ordförande i början av denna mandatperiods sittande nämnd, att det inte skulle föras till mer pengar, för resurserna var tillräckliga ”det handlar inte om mer pengar, utan att få lärarna att jobba smartare” och det är ju möjligt att det är en väg, att få lärarna mer effektiva. Men då behövs ju också en dräglig arbetsmiljö för just lärarna, och hur får man till då?

Idag pratas det om att det är viktigt att höja lärares status, och lärarfacket vill att politikerna skall jobba för att ge lärarna högre lön. Och visst kan detta ha betydelse, framförallt för att få ungdomar att välja att utbilda sig till lärare, samt få duktiga lärare att stanna i kommunen. Men min uppfattning är ändå att arbetsmiljön måste på nått sätt gå först. Den ena reformen efter den andra har löst av varandra med det politiska styret som förts de sista åtta åren med Björklund (Fp) i spetsen. Lärarna hinner inte med.

Jag läste vid Högskolan Väst en kort period förra året, och gjorde ett arbete kring klass storlekar och om det hade någon betydelse, små kontra stora klasser. Jag studerade ett antal avhandlingar och forskarrapporter. Och kunde konstatera  i denna rapport att mindre klasser har betydelse. Framförallt de första åren, förskoleklass till klass 3.

Jag tänkte delge en del av rapporten här i min blogg. Och börjar med en undersökning som gjordes i delstaten Tenessee USA, mellan åren 1985-1989. STAR experiment (Student- Teacher Achievment Ratio).

STAR projektet är kanske den största,  mest betydande och omfattande undersökning som gjorts kring klasstorleken och dess konsekvenser för elevers inlärning. Projektet var en undersökning som omfattade 79 olika skolor och berörde 11,600 olika elever där över 1000 olika lärare medverkade. Undersökningens mål var att undersöka klasstorlekens betydelse för resultatet eleverna åstadkom. Undersökningen byggde på att man formade klasserna efter projektet. Man gjorde 3 olika typer av klasser, en liten  klass 13-17 elever med en lärare. En medelstor klass 22-25 elever tillsammans med en lärare. Och slutligen en medelstor klass 22-25 elever med en lärare och en heltids hjälplärare. Dessa tre typer av klasser följdes noggrant under en tidsperiod av fyra år (förskoleklass till årskurs 3). Lärarna blev slumpvis utplacerade i klasserna.

Det gick ganska snabbt att se fördelar med småklasser.lärarna i en liten klass och lärarna i medelklass med hjälplärare upplevde att det fanns tid för att bemöta elevernas behov vid inlärning samt ha mycket bättre uppfattning om elevernas kunskapsförmåga. I de små klasserna individualiserade lärarna mer, lade inte så mycket tid på instruktioner och var mer flexibla i sin användning av kompletterande och konkret material. I de små klasserna hade eleverna bättre inlärningsresultat än i de normalstora, effekten av klasstyp var starkast för åk 1. Effekten av klasstyp var det samma för pojkar och flickor, men i synnerhet för läsning interagerande klasstyp med socioekonomisk och etnisk bakgrund. Effekten var ungefär dubbelt så stark för elever med minoritetsbakgrund. Svarta elever vann särskilt mycket på att undervisas i småklasser. När man tittade på läsproven som genomfördes i årskurs 1 såg man en klar skillnad på att de mindre klasserna hade bättre resultat än de större. I de normalstora klasserna med hjälplärare uppnåddes inte bättre resultat än i de klasser som endast hade en lärare.

Efter årskurs 3 upphörde STAR experimentet, och alla deltagande elever återgick till normalstora klasser. I syfte att undersöka i vilken utsträckning de positiva resultaten är hållbara över en längre tid startades en uppföljnings undersökning (The lasting benefits study). Här redovisar man resultatet av mätningar som gjorts efter årskurs 4, analyserna visade att elever som gått i små klasser i STAR experimentet hade bättre resultat inom alla studieområden, vidare visade eleverna från de små klasserna enligt lärarskattningar mer engagemang i skolarbetet, var mer uppmärksamma på lektionerna och ade en lägre frekvens av störande aktiviteter under lektionerna. Även uppföljningar från åk 5, 6 och 7 visar på kvarstående positiva effekter från studieresultat.

(ref: Gustafsson, Jan-Eric. & Myrberg, Eva. (2002). Ekonomiska resursers betydelse för pedagogiska resultat- en kunskaps översikt. Stockholm, Liber, skolverket)

Detta var en del av min högskole uppsats/rapport. Här är det ganska solklart att klasstorlek har betydelse, på resultat. Visst, 1980 tal och  USA. Men ändå är det den största undersökning som gjorts. Och jag påstår att den är aktuell även i dag och i sverige. Alla som vill skapa större ”bättre” enheter har fel. Jag kommer med fler inlägg i detta ämne som bevisar att min övertygelse är rätt… (tycker jag iallafall).