Gå till arbetsförmedlingen å starta eget…

Igår satt jag och tittade på debatt i svt. Och retade upp mig till den mildaste grad. Man diskuterade en film som skådespelaren Roland Jansson gjort, på uppdrag av LO Västsverige. Roland går runt på en kyrkogård utklädd till läkare och talar om för de döda att dom skall inte ligga här, nä upp med er och gå till arbetsförmedlingen och starta eget. Han talar om att den såkallade arbetslinjen som alliansen driver i svensk politik gäller alla levande som döda. Givetvis är det satir, med mycket allvar i. Nu debatterade man detta på svt och menade att det var ett påhopp mot läkarkåren. En känd läkare som vart med i tv förr i olika sammanhang Stefan Branth menade på att detta bara förstör förtroendet mellan läkare och patienter. Annika Tännström (M) regionfullmäktige västragötaland, ansåg att det var en felaktig bild, och att det är bättre att få ut folk i jobb efter dom vart sjuka än att dom skall hamna i utanförskap med sjukpension etc…

Varför lyssnar man inte på budskapet..? Givetvis Annika Tännström, är det viktigt att folk kommer igång efter att man varit sjuk, men just det EFTER..  Och Stefan Branth det är ingen som kastar skit på läkarkåren, utan på systemet och de läkare som försäkringskassan grundar sina bedömningar på. Stefan sa att det aldrig är en läkare som tar beslut, utan det är handläggarna på försäkringskassan. Och givetvis är det så, han har helt rätt.. Men en handläggare tar aldrig ett eget beslut utan att ha ett läkarutlåtande i ryggen, från en ”oberoende” förtroende läkare, inte patientens ordinarie läkare, av nån anledning. Man bedömer folks sjukdomar och hur stor arbetsförmåga de har utan att ens träffa individerna ifråga, och man klassar ner på läkares förmåga att göra rättvisa bedömningar på sina patienter, det Stefan Branth är upprörande.

Jag skall berätta en liten story från min tid som förtroendevald i en fack klubb. Det hände ganska ofta att man i uppdraget fick delta i möten med långtidssjukskrivna medlemmar tillsammans med försäkringskassan och företagshälsovård. Ett sådant tillfälle skall jag förtälja nu..

Jag blev kallad till ett möte på företagshälsovården för att deltaga vid ett samtal med en medlem som vart sjuk i typ 3-4 år. Värk i axlar och nacke. Vi trodde att det var ett ”vanligt” uppföljningsmöte som vi hade vid jämna mellanrum. Men denna gången var en ny handläggare med från försäkringskassan, hon presenterade sig och förklarade att hon hade som uppgift att ta hand om sådana människor som nu gått länge hemma och som förtroende/försäkrings läkare bedömt att dom skall avsluta sin sjukskrivning och återgå i arbete. Vi blev alla (medlemen, företagshälsovården, företagsrepresentant samt jag själv,den förtroendevalde) tagna på sängen kan man säga. Detta var vi helt oförberedda på.

Medlemen hade en kraftig förslitning i axel nacke, åt starka värktabletter vilket medförde att bilkörning samt annan fysisk belastning var helt utesluten. Han hade blivit tvungen att gå ifrån sin villa och flytta till lägenhet för han orkade inte ta hand om allting som en villa innebär. Värken och smärtan hade tagit över hans liv till 100 procent. Läkare, både hans allmänläkare och specialistläkare på lasarettet hade skrivit i utlåtande att han inte var på några omständigheter arbetsför. Likväl hade försäkringskassans förtroende läkare, utan att träffa honom gjort en bedömning på de läkarintyg som kommit in till kassan, att han kunde visst utföra arbetsuppgifter, av någon form. Fast inte de arbetsuppgifter han tidigare haft. Företagshälsovårdens personal bestående av sjuksköterska samt även företags/allmänläkare läser samma intyg som kommit från specialistläkare som undersökt patienten och skrivit klart och tydligt att, nä han skall inte börja jobba, han är inte arbetsför inom några som helst förekommande arbeten på arbetsmarknaden. Patienten är så pass sjuk.

Men handläggaren ville inte lyssna, utan sa hela tiden att deras läkare har bedömt. Så nu är det bara  för företaget att ta fram ett arbete till XX för nästa vecka löper hans sjukförsäkring ut. Detta fick man då förklara för handläggaren från företagets sida att det var ju inte bara, utan det tar lite tid att skapa nått som inte finns. Om det ens i detta fall går överhuvudtaget. Det slutade med att handläggaren gick med på att avvakta åtminstone en vecka.

Historien slutade ändå bra tillslut, företagshälsovården lyckades övertala försäkringskassan att det inte var möjligt och att personen i fråga var så pass sjuk att han inte kunde börja jobba.

Det är ju detta man vänder sig emot, inte hela läkarkåren, eller förtroendet mellan patient och läkare. Utan det är ju systemet där försäkringskassan bedömer utifrån förtroendeläkare som gör bedömningar utan att ens träffat människorna i fråga. Arbetslinjen skall till varje pris ha ut folk på arbetsmarknaden. Man skiter i människan som är sjuk, för det finns alltid nått dom kan göra. Systemet är åt h-vete. En gång i tiden skapades sjukförsäkringen för att just folk som blev sjuka skulle kunna vara sjuka utan att behöva svälta ihjäl, låt folk va ifred så länge dom mår dåligt och låt dom få en chans till tillfrisknad i lugn och ro. Tids nog och förhoppningsvis så är dom arbetsföra igen.

Här är den, som en del borgerliga personer tycker osmakliga filmen. Om ni inte sett den. Själv kan jag tycka att det är mer osmakligt det som gjort så att filmen behövde skapas. Klicka på HÄR