Tillbaka ner i gropen igen…

Så då vankas en ny vecka, i HRM,s tecken. Jag förstår inte riktigt men av någon anledning så har jag fått proppat i mig huvudvärkstabletter hela första veckan, av denna kurs. Kan vara så att det bara är en tillfällighet och att det ligger nån förkylning eller nått o lurar, eller så är det så enkelt att det är själva kursen som ger mig bekymmer. Vilket faktiskt inte skulle vara helt otroligt. Som jag skrev i början av förra veckan.  Ny kurs, ny ångest…

Och visst gav det ångest och man ramlade ner i gropen igen, den som man trodde att man kravlat sig upp ur, när man fick godkänt på sina examinationer och vardera 7,5 högskole poäng  på de två första kurserna. Snabbt som attan tog de ur en den känslan (lyckokänslan). Det jag inte riktigt förstår med min reaktion, är det att egentligen är inte kursen speciellt annorlunda mot det jag gått igenom i de två första kurserna, ett lite annorlunda ämne men upplägget likartat, alltså ”här är en uppgift, lös den” utan att få klart för sig vad och hur man skall gå tillväga. Högskolan jobbar lite så.. Inga klara direktiv, bara lite flum och så förväntar man sig att studenterna skall prestera, och prestera med kvalité. En truckförare med 25 års arbetslivserfarenhet, tycker kanske det vore kul med lite tydligare instruktioner, gillar inte att gissa, det blir lite jobbigt då, och hela kroppen spänner sig och ger bevisligen spänningshuvudvärk,, kanske..

Men skam den som ger sig, vi skall nog ta oss igenom detta också. Ämnet är intressant, och föreläsningarna som vi gick igenom första veckan, gav en hel del och man kände även igen en hel del från sina erfarenheter.

En liten sak som kanske inte va så bra.. (om man vill ha det lätt för sig att komma igenom) var att jag ”råkade” ge föreläsaren/läraren en muntlig varning för sen ankomst.. Hon kom en kvart för sent, och skyllde på tåget. Då ”råkade” jag förklara för henne att pga att vi inte kunde komma igång i tid så i verkliga livet (utanför skolans flum väggar) hade vi tappat 5-6 bil pga av henne, och att det där med sent tåg inte var nått som jag kunde ta hänsyn till, utan då får hon kanske se till att ta ett tidigare tåg.. typ.. Och att det faktiskt fanns fog för att ge ett löfte om ev rehab samtal… Hon skrattade mest, och tog mig nog inte riktigt på allvar.. Men skall vi köra HRM, då kör vi fullt ut.. 😉

Vi fick i slutet av fredagen frågan från kursläraren, hur det var sista tiden innan konkursen på SAAB, och hur vi kände och tänkte…

Men jag ser det inte speciellt konstigt, självklart hade man en tro, för man ville tro. Arbetsmarknaden var inte speciellt ljus i trestadsområdet, och det mesta kretsade ändå just runt bilindustrin. Det var en sak… Sen ville man visa att vi var bäst och att vi kunde komma igen oavsett vad alla ”experter” sa, vi skulle klara av att stå på egna ben. Vi skulle visa dom. En tredje del var den holländske frälsaren, som trollade fram avtal och nödslantar när det såg som mest svart ut, han gjorde sina mellanlandningar i Trollhättan, och talade om för oss att de ljuger i press och media. OCH VI SKALL MINSANN VISA DOM! Och han skulle aldrig någonsin göra något illa mot oss, hans undersåtar och trogna skara. Och när vi stod där och lyssnade så ryktes vi med i vad han sa, och när han orerat färdigt fick han applåder, kraftiga applåder, utav personalen som inte fått någon lön på flera månader…

SAAB andan är något som kommit upp lite under våra kurser, och visst fanns det en SAAB anda, fast om den byggde på en stolt bilbyggar tradition knutet till just ett varumärke vet jag inte. Men att vi hade en samhörighet och en vi mot dom (mot resten av hela världen) känsla, det är helt solklart.

Ja som sagt då går vi in i en ny vecka..