Arkiv
Medaljens baksida..
Har inte skrivit i min blogg på ett tag, har bla legat i en kraftig influensa. Och är fortfarande inte återställd. Hört om folk som gått genom samma sak och där man påstår att det tar upp till tre veckor innan man är fullt återställd.
Men nu känner jag att jag behöver skriva av mig lite, dela mina tankar, det som jag tänker och känner.. Så som jag brukar ha för vana att skriva här. Vill någon läsa ser jag det som en stor ynnest att någon bemödar sig att läsa vad en enkel truckförare och vänsterpartistisk fritidspolitiker har inne i sin hjärna.
Det får bli lite SAAB och fackföreningen.. För det är en sak som just nu ligger närmast bland mycket annat i mitt liv så som arbetslöshet, arbetsförmedling, skolnedläggningar och bandy arenor.. Men de kommer mer någon annan dag, allt har sin tid. Just nu SAAB och fackförening..
SAAB, inte ett ljud… tystnaden har sänkt sig inga rykten, ingenting.. Mer än att det finns saker som talar för att det finns nu en deadline när affären behöver vara klar och det skall vara enligt obekräftade källor 3o april.. Och det vore för väl om det nu kunde vara så, för inom vårt närområde finns inga jobb, jag vet jag har letat…
Victor Muller har nu sagt i samband med Geneve salongen att han ser tecken på att SAAB,s nio liv inte är förbrukade utan har fortfarande chans att resa sig som varumärke igen, även fast GM bromsar.. Men enligt vad man kan läsa är han nu borta från SAAB affären, och lägger mest energi på att rädda spyker.
Men som sagt just nu så är det tyst från SAAB, de såkallade presskonferenserna som KK förvaltarna håller på med varje tisdag, ger absolut ingenting. Samma sak upprepas varje tisdag..
Nu skall jag berätta lite om fackföreningen, vår Klubb (Metall klubben SAAB) lever fortfarande kvar, vi förtroendevalda har våra uppdrag kvar fast vi egentligen inte har något att ha uppdrag över..
Nu har jag gjort något mycket dumt.. jag har visat på illojalitet, då jag i höstas fick förfrågningar på om jag ville ställa upp på val till klubbstyrelsen. Jag skall dra storyn lite snabbt. Under förra året under den mest turbulenta tiden så ville medlemmarna ha svar, man efterlyste de som satt i toppen i klubben, man ville att de skulle gå ut o prata med medlemmarna.. Men det gjorde man inte, man ansåg att man hade inget att informera om och så var det naturligtvis, men helt naturligt så blir det bitterhet ute i leden, och förändringar efterlyses, det är helt fullt naturligt.
Jag ställde upp, efter en del tänkande, för uppdraget handlade om kassörsuppdraget, hade inte pysslat nått med sånt innan men kollegor etc trodde på mig och sa att det lär jag mig, du måste ju få gå kurs osv. Jag blev nu nominerad av de stora gruppområdena/fabrikerna. Men detta blev inte populärt, så klubbordföranden hade möte med valberedningen och eftersom han hade tillgång till nomineringslistorna före valberedningen utmanövrerades mitt namn till favör för sittande kassör. Fanns även medlemmar i valberedningen som inte ens hört att flera områden nominerat mig. Nu blev jag ju lite sur.. Vi snackar om den förening jag vart trogen och haft förtroendeuppdrag i de sista 10 åren, den förening som pratar om demokratiska processer och att medlemmarna skall vara med och bestämma. Jag blev ändå tilläggsnominerad. Vilket skulle innebära omröstning.
Så gick vi i konkurs och då ville de som bestämmer att vi hoppar över val, och så använder vi nått som man kallar prolongering. prolongering, förlängning, särskilt den förlängning av ett kollektivavtal som antingen inträffar automatiskt om avtalet inte sägs upp i avtalsenlig tid eller som sker när överenskommelse träffas att förlänga avtalet utan att detta ändras i sak. (Enligt NE) Alltså de som sitter i styrelsen skall sitta kvar vi väljer inga nya. ”Vi prolongerar styrelsen”.
Nu blev det en liten strid om detta huruvida det gick att göra så eller inte enligt stadgarna, det slutade med omröstning på årsmötet. Vilket blev att det resultatet i röstningen talade om att Nej, representantskapet ville inte ha prolongering. Utan val skulle uträttas. Och så blev det. Jag vann omröstningen.. 49 röstande representanskapsledamöter. 1 ogilltig röst. 18 röster på sittande kassör och 30 röster på mig som utmanare. Snacka om att man blir stolt.. 30-18 till mig.. Det är stort..
Men jag begick ett stort misstag, att inte vara lojal utan utmana är som att svära i kyrkan inom arbetarrörelsen.
Lojal:
Loja’l (av fra.loi,lag), laglydig, trogen sin lagliga överhet Begreppet som ursprungligen härstammar från den romerska rätten har sin grund i den ”hommage” ungefär ed som underlydande avlade till sin herre.
Lojalitet genomsyrar hela arbetarrörelsen, skall man lyckas inom facket och partiet så skall man vara lojal. Och lojaliteten handlar inte om lojalitet mot medlemmar och väljare utan lojalitet mot just det som lojalitet betyder mot överheten. Ledare inom rörelsen har alltid skattat lojaliteten högt. Jag har läst om ett antal politiker och ledare såsom Göran Persson, Ingvar Carlsson och Stig Malm etc.. Och det där med lojalitet har de alla sett som en dygd. Och det följer uppenbarligen med ned i leden. Det pratas även en del i media om den nye socialdemokratiske ledaren som en mycket lojal person, han som formats genom det fackliga uppdraget. Självklart är lojalitet stort inom rörelsen.
Jag har alltså blivit vald in i ett uppdrag som jag antagligen inte kommer att klara av.. Pga att jag varit dum och inte varit lojal. Jag kommer antagligen inte få de förutsättningar jag behöver, det har ordförande gjort klart för mig då jag bad om hjälp. ”Du har blivit vald nu är det du som får fixa det här” ”Det här skulle du tänkt på innan du ställde upp på uppdraget” ”Man kan inte hoppa på ett sådant här uppdrag utan kunna nått”.. Och han har minsann inte tid att hjälpa mig, för han har sååå mycket att göra?? Märkligt….
Alltså jag fick två papperskassar med pärmar ”varsågod o läs igenom”.. Snacka om att man känner sig allmänt förvirrad. Jag hade inte förväntat mig att jag skulle mottagas med öppna armar och konfetti,, absolut inte.. Men förutsättningar för att lyckas någorlunda sköta uppdraget hade ju vart kul.. Men nä, så blir det antagligen inte, utan jag skall misslyckas, så är det bestämt.
Tidigare kassörer, han före mig samt även han som var innan (tillika dagens ordförande) hade ingen erfarenhet av uppdraget sedan tidigare när de tillträdde har jag fått det berättats för mig, men de var tilltänkta av rätt folk och då fick de också rätt förutsättningar att lära sig. Men jag skulle redan vara erfaren innan jag ens fick för mig att ställa upp.. i annat fall har jag inget där att göra.
Så så ser framtiden ut just nu.. Jag kommer antagligen att haverera hela uppdraget. Medans ”de som bestämmer” kommer att hejja på. Och sedan tala om vad värdelös jag var. Kul med förutsättningar. Det enda tråkiga med det hela är att jag kommer göra de som trodde på mig besvikna.. De var ändå rätt många..
Jag skall väl ändå hylla avgående kassör. Joakim Sjöling. Fast han har all anledning att vara bitter, så visade han inte detta. Utan hjälpte mig faktiskt lite på traven, med de mest grundläggande sakerna som jag måste tänka på, det uppskattade jag mycket.
Men som sagt det jag just nu upplever är ändå baksidan av den ”demokratiska” ordning som man måste följa. Skyll dig själv, din illojale jävel….