Chock och tomhet oavsett när det händer…

Får ofta till mig att, det här kan väl inte kommit som en överraskning? Va f-n ni har ju haft mer än ett halvår på er att ställa in er på att skiten kommer att läggas ner. Ni har ju haft tid att bearbeta det som skulle kunna hända.

Jo så är det naturligtvis, självklart så vet man att detta skulle kunna bli resultatet. Och ju längre tiden gått så har man ju naturligtvis förstått att det blir svårare och svårare att komma tillbaka. Men man har ju ändå hoppats och trott på att det skulle lösa sig. Och när man ser hur arbetsmarknaden ser ut runt omkring oss, så är det här inget man vill, det absolut sämsta läget i regionen på väldigt lång tid.

20% arbetslöshet bland IF metalls medlemmar och det då innan alla SAABare och ett antal anställda hos underleverantörer gått ut i arbetslöshet, (visserligen har väl de flesta underleverantörerna i området redan gjort sig av med övertaligheten). Volvo gjorde tidigare i år klart att man skulle avveckla uddevalla fabriken. Volvo aero pratar om neddragningar. Många företag i området drar ner (tex ett företag i min närhet MIM construction, som gått väldigt bra i många år, har talat om att man måste dra ner på tillverkningen). Fler o fler håller igen, hur kul är det då att fyrstads största arbetsgivare går i konkurs?

Jag själv har under mitt 24 åriga arbetsliv mestadels kört truck eller har haft med truckar och materialhantering att göra. Det är det jag kan.. men det är inte bara jag som kan det, 300-400 pers till kan dettasom kommer från SAAB. Och säker ett hundratal arbetslösa till som jobbat för underleverantörer kan det. Hur stor chans har man?  vilket företag i vårt område behöver 500 truckförare??

Det spelar ingen roll om det händer nu eller hade hänt för två år sedan. Det blir en sorts chock i allafall. SAAB har alltid funnits och man har alltid trott att SAAB skulle finnas för evigt. En så stor arbetsgivare/företag kan bara inte försvinna. Man vet inget annat, hela sitt arbetsföra liv har man tillbringat på SAAB. Och så är det för väldigt många idag, efter alla neddragningar under gågna år så är ålders snittet betydligt högre än va det var den gången för 24 år sedan när jag började där, ca 10,000 anställda och en omsättning som gjorde att man var tvungen att ragga folk både uppåt i landet och även utomlands.

Bland truckförarna ligger idag snitt ålder kring 50-55 år. Jag själv är 42 år och kan betecknas som ungdom i detta sammanhang.

Självklart får man en chock, när det står klart att det är över, den trygghet som vart ens levebröd i alla år. Och när man nu för första gången blir tvungen att stifta bekantskap med en ny  kategori oempatiska och osympatiska människor, ARBETSFÖRMEDLARNA. självklart blir det en chock, som sagt oavsett om den händer nu eller för två sedan.

En arbetsförmedlings kvinna som talar varmt om bemanningsföretag, och att det är där min kommande framtid kan ligga.. för mig personligen som fackligt förtroendevald och som Vänsterpartist får jag en otäck illamående kännsla inför det här.

Det spelar ingen roll när det händer..