Hem > Uncategorized > Ett livsöde från en annan tid…

Ett livsöde från en annan tid…

Ibland kan man tycka att livet är allmänt skit orättvist. Man känner exempelvis i dagarna att allt emellanåt är jobbigt, med att företaget man jobbar på kanske inte kommer att klara sig ur den kris man är i, och löner kommer lite si så där.. Barnen vill ha julklappar för det börjar närma sig jul, och barnen är bortskämda och skall naturligtvis ha dyra julklappar, prylar.. För så är det nu förtiden.

Jag funderar lite över detta och kommer fram till att, varför? varför klagar man? Jag har hus, bil, datorer, tv apparater, husvagn. Jag har arbete (om än lite osäkert) och har aldrig varit arbetslös, min sambo arbetar och har heller egentligen aldrig vart utan jobb.. Vi har två friska barn, visserligen genomgick vi akuta kejsarsnitt med båda barnen och den förste var alldeles för tidigt född.. Men de är friska..

Jag tänkte skriva ner en berättelse om ett levnadsöde som var allt annat än problemfritt, fattigdom och elände.. Det börjar för ungefär 100 år sedan.

27/9 1912, föder Karl elis och Thora mathilda en son, det är en svår förlossning som kräver att man förlöser med hjälp av en tång. Detta förfarande ger även sviter för barnet i vuxen ålder bla märken i skallen och en defekt på främre skallben. Vilket leder till att hjärnan blir något oskyddad..

Men barnet överlever och blir förövrigt välartat. Inga överhuvudtaget problem med intelektet eller något annat mer än just märken o defekter på själva skall benet..

Karl elis har en gård Stora Ulvesked utanför  Tanumshede i Bohuslän. Vid sekelskiftets början ägs gården av Karl och hans far fd Serganten Anton, men något händer de emellan och Anton med fru och en äldre syster till Karl flyttar där i från. Karl och Thora har sedan tidigare en dotter när sonen föds, sonen döps till Axel valdemar..

Karl och Thora får ytterligare två pojkar 1914 och 1916.. Även dessa förlossningar blir mycket svåra, och efter den sista gossens födelse händer något, 1919 bedöms Thora som sinnessjuk och tas in på Hospital i Vänersborg. Karl lyckas även i denna veva att bränna ner stora arealer vid en svedje bränning, han tappar helt enkelt kontrollen på elden och får efter detta gå ifrån gården. Han flyttar till Grebbestad

Under den tid som Thora varit sjuk har man haft ett hembiträde/piga, som hjälpt till med allt bestyr i hemmet och de små barnen. Pigan är en systerdotter till Thora, hennes namn är Gerda nikolina och har en liten ”oäkta” son.

Barnen Karls och Thoras behandlas inte speciellt bra, ibland blir de utskickade att sova i ladugården och de får ofta stryk.

Medan Thora vårdas på Hospitalet i Vänersborg, föder Gerda två barn som betecknas som oäkta, tills efter den dag Thora avlider 1921. 1922 gifter sig Karl med Gerda och tar på sig faderskapet för de två ”oäkta” barnen. Men detta blir inget bra för Axel och hans 3 syskon de lämnas bort till bla släktingar och andra som kunde ta hand om dem. Axel tillbringade stor del av sin uppväxt på Kosteröarna vid ett pensionat. Han hjälpte till mycket där, bla hjälpte han till med att anrätta en plantering vid detta pensionat, (som enligt hörsägen skall finnas kvar även i dag).

Karl och Gerda får ytterligare ett antal barn mellan åren 1923-1930. Vilket resulterade i att Karls barn från första giftet glömdes mer eller mindre bort, av någon anledning. Axel hamnar så småningom hos en avlägsen släkting, en änka i Bullarebygden. Han bor där under resten av sin uppväxt under skrala förhållande. När han är runt 20 år så köper han och en kamrat en lastbil och börjar köra mjölk från bönderna till mejeriet..

På denna tid var det stora mjölkflaskor som samlades in vid de såkallade mjölpallarna. Det innebar ungefär som dagens sophantering en person befinner sig oftast stående bak på flaket, vid ett av dessa många tillfällen, så erbjuder man en flicka skjuts på flacket. Hon plockas upp vid handelsboden, och man slänger upp hennes cykel på flaket.. efter resans slut och man släpper av flickan vid sitt hem, vid nedre buar i Bullaren, så inser Axel att han fallit för flickan, han har träffat sitt livs kärlek. 1937 gifter sig Axel med sin Anna, och de flyttar in i ett gammalt mjölkrum som gjorts om till bostad, det var inte stort men det var billigt och det funkade 1938 får de en son, och 1940 får de ytterligare en son. Livet verkar ha gått Axels väg, visserligen är det krig o elände men han har en familj, och en försörjning. 1943 dör en faster till Axel, fastern var den syster som flyttade med Karls pappa Anton när det uppenbarligen hände något runt 1905-1910.. Denna syster bodde hela sitt liv med sin pappa och mamma. Modern hade dött någongång under 20 talet och fadern Anton dog 1932, så denna dotter hade ärvt alltihop, sedan kan det ha vart så att det redan fanns inskrivet i testamentet när Anton dog att Karl skulle inte ärva någonting.

När nu Axels faster avled så sades det i testamentet att Karls barn från första giftet skulle ärva, för Karl hade misskött dessa såpass så vare sig han eller de andra barnen skulle ha någonting. Så Axel och hans 3 syskon fick sålledes hela arvet. Och det var en del..

Allting verkar gå åt rätt håll, efter det missförhållande som Axel växte upp i, i sina barna år. En far som inte brydde sig, en mor som blev sjuk och en styvmor som troligen rent ut av var elak..

1945 får Axel ofta svår huvudvärk, han går till nån by läkare för att få hjälp.. By läkaren är antagligen en sådan läkare som kan bota liktornar och skriva ut huvudvärkspulver.. Mer kunskap har han troligen inte. Utan han bedömer att att det är infektion och problem med munnen som gör Axel sjuk. Han drar således ut alla tänder ur Axels mun för att komma underfund med huvudvärken och inflamationer som tilltar.. Axel blir inte bättre utan snarare sämre, smalnar av blir mer grå.. tillslut körs han till Sahlgrenska i Göteborg, där konstateras det att Axel har en stor cancer tumör i hjärnan, Axel avlider inom kort.. 1946..

34 år gammal.. han efterlämnar sig en 30 årig änka, utan arbete och två söner en på 7år och en på 5år.. Hela världen rasar samman, Anna har inget jobb utan för försöka få nått för att kunna försörja sig och barnen. Hon blir tvungen att under veckodagarna bo och arbeta i Strömstad och senare i Uddevalla, barnen lämnas ensamma stora tider, och de båda barnen blir tvugna att bli vuxna väldigt fort. De sågs naturligtvis till av sina gamla morföräldrar och emelanåt av en farbror och hans fru.. men mest fick de klara sig själva.. och det gjorde de. Men livet var i fattigdom och förtvivlan utan sin far, som gick bort alldelse för tidigt..

Jag tänker ibland när jag ser mina egna barn 10 och 7 år, hur skulle de klara ett sådant liv? Hugga ved, sköta om hushållet osv,, när det i dag i deras värld bara existerar lek och playstation..??

Och återigen varför klagar man? Man har det ju rätt så bra, jag menar det jag berättar om är en historia som skedde för mindre än hundra år sedan.. i Sverige.

Axel valdemar Bäckström. Var min farfar…

Kategorier:Uncategorized
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. april 13, 2012 kl. 11:24

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: