Anställningtid: 24 år..

I dag för 24 år sedan, (visserligen inte en lördag, men iallafall 20 augusti 1987) så stegade en späd yngling in på SAAB Scania på stallbacka i Trollhättan. Jag var 18 år hade gått ur gymnasiet i juni samma år, hade visserligen haft feriejobb på samma fabrik, fast på centralt underhåll, där jag hade som uppgift att laga cyklar och ha hand om utlåning av saxliftar. Brorsan jobbade på drift o underhåll i måleriet, och hade snackat med en förman i måleriet ”sliplinan”,om han kunde fixa jobb till mig, jag hade vart där tidigare (än 20 augusti) och träffat arbetsledaren, som kunde erbjuda mig arbete samma dag jag var där, men det blev ändå bestämt att 20 augusti direkt efter semestern detta år skulle jag börja.

Jag hade en tanke kring detta med SAAB, det var väl inget drömjobb men skulle duga fram tills jag gjort militärtjänsten, sedan skulle jag hitta på nått annat.. jag gjorde militärtjänsten 91-92.. o där ser man hur det gick med det.

 24 år.. o frågan är vad händer?? Får man ”fira” 25 också?? eller?

Semestern går mot sitt slut och på måndag skall vi vara tillbaka på jobbet igen. Jag har ingen som helst aning om vad som händer eller kommer att hända. Jag har kommit till en punkt där jag slutat fundera, det får liksom bli som det blir, men visst, hoppet är det sista som överger en finns det ju dom säger. och visst innerst inne så hoppas jag ju att även 25:an skall slå in.. Jag tycker ju faktiskt om vår lilla bilfabrik som vart en del av mitt liv i 24 år av 42. Och faktiskt så har det nog vart en del av hela mitt liv på ett annat sätt, farsan börja jobba där 1973, så det var ju inkomst källan till vår familj under hela min uppväxt.

Man måste ju ändå förundras över alla turer som gått under de sista två åren.. från nedlägning till återuppstart till finansiell kris till konkurshot och utmätningar.. Å ändå så lever företaget kvar.. vi har liksom inte producerat nått på allvar sedan april, (nått litet i emellan har det vart men jag tycker inte det räknas). Jag hörde tidigare i somras att någon talesperson från nått av de kinesiska medspelarna (kan vart Pang da) hade sagt att det som händer på SAAB är inget att oroa sig för, SAAB har en liten kris just nu, och det är inget bestående, så kina har inte för avsikt att bryta nått av sina tilltänkta överenskommelser… Jag blir lite fundersam samt undrar vad man menar ”liten kris”…

Har också förstått av vad jag kan läsa mig till att något är i görningen gällande att man anlitat ett finansierings bolag i USA för att hjälpa till att få fram pengar. Nånstans har jag också läst att det rör sig i runda slängar om 350 miljoner dollar, ungefär lika mycket som man är skyldig EIB, och det är klart kan man lösa EIB så kan det ju fixa sig med hjälp av en ganska välbekant ryss. Om det nu inte är försent…

Regeringen och regeringstalespersoner ställer sig frågande varje gång det kommer kritik angående deras sätt att hantera frågan om SAAB. ”Vi har ju gjort massor, och snabbt har vi agerat, bla i ärendet kring fastihetsaffären” Jo det va ju snabbt, men å andra sidan hade man ju bara att ta ställning till riksgäldens svar, där de svarat OK. Nä, jag tycker regeringen fortfarande är flata i sin roll att hjälpa en av sina ”viktiga” fordonsindustrier i det ”viktiga fordonsklustret”…

Statsministern, finansministern och näringslivsministern har redan lagt ner företaget, jag tror att det stämmer som en del sagt, det är lika bra att det får självdö, så är det borta innan 2014, för då riskerar det att bli en valfråga, och det vill inte borgarna…

Ja vi får väl se.. men visst måste man ändå beundra Viktor Muller, en trollkarl utan dess like, när det ser som allra svartast ut så lyckas han i elftetimman att plocka fram nåra nya slantar ur hatten… samt energin som driver honom, ja jag måste säga att jag beudrar hans flit,