Händelsen i Norge.. Min känsla..

Jo, jag måste även om jag egentligen inte vill… (För jag tycker att det är otroligt jobbigt) Jag måste ägna lite tid åt vansinnesdådet i Norge, som skedde i somras. Jag befann mig på husvagnssemester i södra Närke när det hemska inträffade. Svårigheten att ta till sig att det hände i verkligheten var lika påfallande som ”9/11”. Jag kan villigt erkänna att när det stod klart att en bomb sprängts och det hände saker på utöya så trodde nog jag i min enfald som så många andra att det var vedergällningsdags, den som utlovats av Al qaida efter Bin Ladens avrättning. Jodå, så måste det ju va.. men någonstans stämde det inte, bomben i Oslo det va ju en sak, men varför skulle islamistiska fundamentalister öppna eld på ett socialdemokratiskt läger för ungdomar?? Nä, det stämde inte, och när det sedan stod klart vem och varför så blir man rädd, ledsen och förtvivlad…

Jag tänker inte spekulera i attentatsmannen och hur han tänkte. Utan mer fundera lite kring två saker, för det första min egen känsla och hur jag upplevde det inträffade. Sedan tänkte jag fundera kring en blogg som en Kristdemokratisk politiker skrivit där han säger att hela vansinnes dådet är sverigedemokraternas och vänsterpartiets fel, och att dessa får nu bära ett tungt ansvar för det inträffade…???

Som sagt svårigheten att verkligen förstå det som hände, och verkligen kunna ta in det, Oslo är inte mer än 20-25 mil hemifrån det är ju nästan som det hände här. När man såg bilderna från Oslo, på det sprängskadade husen och glassplitter så gick det en rysning genom kroppen. När man sedan uppfattade att det hände saker på andra ställen (Utöya) så blev det ännu mer overkligt, och man ställde sig frågan va f-n va det egentligen som hände. När det blev ännu mer tydligt så blev man förtvivlad och ledsen. Och uppriktigt sagt, jag har mått fruktansvärt dåligt på det som hände. Känslan som förälder, tänk tanken att skicka iväg sina barn på ett oskyldigt läger för ungdomar, och så bli varse att det springer omkring en galning med vapen på läger platsen och avrättar lägerdeltagarna. Panikångest, att inte kunna göra något, ovetskapen va som händer och hänt.

Jag kan inte företälla mig i min vildaste fantasi hur jag skulle känna vid ett budskap att mina barn inte finns mer. och sedan på det sätt det gick till, det är både overkligt och het ofattbart. Att med berått mod avrätta barn och ungdomar på det sätt som skedde, se dom i ögonen, locka på dom och tala om att han va polis och det var ingen fara, för att sedan skjuta dom,, fy fan…

Jag fick en tår i ögat fler gånger under de kommande dagarna när det kom fram mer och mer om vad som hänt. Barn som vittnade om skräcken och skräckupplevelsen.

Jag hoppas verkligen att det inte blir som Jan Guillou skrev att när det nu uppdagades att det inte va islamistiska fundamentalister utan en ensam norrman, så kommer det att i princip behandlas som en tågolycka, och sedan glöms det bort.. (vill påpeka att jag inte minns 100 va han skrev men det va nått sånt). Detta får aldrig glömmas eller förmildras på något sätt, det är en terror handling som som på alla sätt måste fördömmas och aldrig bli nån form av ”jaha insident”. Det är ett terror angrepp, utfört av en fascistiskt och religiös fanatiker, på demokratin för alla demokratiska länder även om det var endast i ett land det hände.

Jag känner stort för det norska folket, och ger även min sympati av hela mitt hjärta till de anhöriga som förlorat någon nära i detta vansiniga helt åt helvete idiotdåd…

Sedan så tänkte jag spåna lite om kristdemokratens blogg.

Han börjar sin blogg med ett angrepp, så här skriver han..”Både SD och V bär idag ett tungt ansvar för det som händer i vårt grannland. När människovärdet utmanas av främlingsfientlighet och revolutionsromantik skapas en grogrund där en del enskilda personer känner stöd för sin egen galna idéer.”  Då måste jag bara fundera kring detta, hur tänkte han här, eller hade han bara otur? När man ser på hur attentatsmannen har uttrykt sig så finns det ju faktiskt ett ganska solklart antiislamistiskt och kristet budskap i hans så kallade manifest.. hmm, någon skrev vid nått tillfälle att kristdemokraterna inte var ett kristet parti längre, inte sedan 1987 tydligen, då är ju frågan, är det en till som haft otur?? varför i såfall kallar man sig ”krist”demokrater, och varför pratar man om att det skall finnas mer kristen etik och moral i samhället?? 

Jag har en övertygelse att allt va fundamentalism står för är farligt, men när man pratar religösa fundamentalister, oavsett religionstillhörighet så är det livsfarligt. En religiös fundametalist/fanatiker är övertygad att det han gör är så fantastiskt bra så stryker han med på kuppen gör inte det nått, snarare tvärtom, han är övertygad om att han kommer att upphöjas i en annan dimension eller en annan sida och få fantastiska fördelar. Så det är ok att offra sitt liv till förmån för den tro och överhet/gud som man tillber..

Nä, jag tycker att det är konstigt sätt att påstå att allt beror på SD och V. Utan man kanske skall fundera lite på sitt egna först.. Känns som någon försökt ta billiga poäng. För KD ligger väl inte speciellt bra till om man kolla opinionen. och KD föresten ligger väl minst lika mycket åt höger som SD? eller? Någon som jag hörde på radion för länge sedan hade analyserat de bådas politik och kommit fram till slutsatsen att det var i princip samma program förutom att SD vill begränsa invandring och KD vill ha in mer kristet synsätt i samhället… Va vet jag?? har inte gått närmare in i deras olika partiprogram, då de intresserar mig föga..

Så jag måste bara säga ”Trams”.. Beskyll inte vare sig SD eller V för det inträffade det blir fruktansvärt långsökt. Man kanske  istället skall fundera på hur skumma sammankomster med religiösa inslag kan vara en farosot i vårt samhälle..? som på nått sätt hittar på saker i det fördolda. Fascistiska grupper och även för den del extrema vänstergrupper är ganska öppna och tydliga i sina budskap, men hur står det till i de innre frimurar kretsarna tex..?? och olika frireligiösa samfund?? Men va vet jag? och vill inte anklaga någon överhuvudtaget. Jag känner bara en oro för framtiden som mina barn skall växa upp i, och leva i…